Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Svensk germanistisk forskning 1935-45 — en översikt. Av Gustav Korlén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svensk germanistisk forskning i g j 5—-4 5
som onekligen gjorts, kan man kanske
med Rooth våga påstå, att ett mera
organiserat arbete skulle kunna föra dessa
frågor ytterligare framåt — att »ännu
ofantligt mycket återstår att utreda ifråga om
tyskans inverkan på vårt modersmål»,
betonar även Wessén. Våra germanister äro
nu säkerligen icke förmätna nog att tro,
att de ensamma eller ens i första hand
skulle kunna påtaga sig denna uppgift, men
en närmare kontakt mellan våra
nordister och germanister skall här utan tvivel
visa sig fruktbar. Som Rooth med rätta
påpekar, är lånordsfrågan vidare i eminent
grad ett sociologiskt spörsmål, och det är
uppenbart att språkvetenskapen här även
måste anknyta till våra medeltidshistorikers
resultat. Ur denna synpunkt emotser man med
särskilt intresse den bredare undersökning av
Sveriges förhållande till hansan, som sedan
några år förberedes av docent Kumlien. Några
smärre bidrag till lånordsfrågan ha från
ger-manistiskt håll lämnats i första årgången av
Niederdeutsche Mitteilungen (1945,), så av
docent Tage Ahldén, som behandlar de
främmande beståndsdelarna i den äldre
västgötalagen i en studie, som dock väsentligen har
karaktär av materialsamling. Av intresse för
våra medeltidshistoriker borde vara Märta
Åsdahls välskrivna undersökning över Die
mittelniederdeutsche Version des Volksbuches
von Paris und Vienna, i vilken hon kan påvisa
förlagan till den fornsvenska dikten om
Riddar Paris och Jungfru Vienna. Slutligen
kan i samma tidskrift nämnas Torsten Bååths
katalogisering av lånordsbeståndet i ett
mindre avsnitt av Stockholms stads
tänke-böcker.
Även om sålunda den mest koncentrerade
insatsen av våra germanister under det
senaste decenniet gällt lågtysk filologi, får detta
förhållande inte undanskymma det faktum,
att även på andra områden av germanistiken
värdefulla bidrag lämnats från svenskt håll,
inte minst inom de discipliner, som i
Tyskland av ålder intagit den centrala ställningen,
d. v. s. utforskandet av de olika förstadierna
till den nutida högtyskan. Ett av de tyngst
vägande arbetena rörande den fornhögtyska
ordhistorien har sålunda utförts av
professor Axel Lindquist i Göteborg i Studien
über W ortwahl und W ortbildung im
Althoch-deutschen (i: Paul und Braunes Beiträge,
1936). Frågan om det äldsta tyska ordförrådet,
vilket beroende på de bevarade källornas art
övervägande har kyrklig prägel, har sedan
gammalt varit föremål för särskild
uppmärksamhet från tyska forskares sida. Lindquists
studie sysselsätter sig framför allt med de
språkpsykologiska problem som den äldsta
tyska litteraturens karaktär av
översättningslitteratur medför och har här kommit med
synpunkter, som starkt beaktats i den just
nu livaktiga ordhistoriska forskningen, så
t. ex. i det under kriget utkomna stora tyska
samlingsverket Deutsche Wortgeschichte (utg.
i tre delar av Maurer-Stroh som festskrift
till den tyska ordforskningens nestor Alfred
Götze, 1943). Av samme förf. bör här också
nämnas en samling essayer under titeln
I språkets spegel. Glimtar ur tyskt kultur- och
samhällsliv (1942). Såsom den mest
allmän-humanistiskt orienterade av våra
germanister har Lindquist här i lättillgänglig form
givit en översikt över de krafter, som varit
bestämmande vid det moderna tyska
ordförrådets utformning under de senaste
århundradena. Arbetet är i första hand skrivet
med tanke på våra tyskstuderande vid
universitet och högskolor men kan i hög grad
rekommenderas för alla dem, som ha intresse
för språkliga frågor av mera allmän art.
-—-För universitetsbruk är också avsedd Rooths
Huvuddragen av det tyska språkets historia
(1938), som ger en klar och överskådlig bild
av de väsentliga problemställningarna inom
den germanska ljudläran och den
fornhögtyska ordgeografin.
Smärre bidrag till tysk ordhistoria ha under
de senare åren lämnats av Heinertz, Rooth
och Holmberg. Den senare, som i tidigare,
om grundlig lärdom vittnande arbeten
dokumenterat en anmärkningsvärd förtrogenhet
även med romansk filologi, kan i en studie
över Das Suffix -tät (i Paul und Braunes
Beiträge 1937) i polemik med Emil Öhman
genom sin kännedom om det fornfranska
materialet påvisa, att detta suffix inlånats i
tyskan via de franska dialekterna.
Förtjänstfulla medelhögtyska texteditioner
föreligga från lektor Nils Törnquist, vilken
också framträtt bl. a. med ett flertal
etymologiska undersökningar och överhuvud får
betraktas som den mest mångsidige av våra
yngre germanister1, samt docent Gert Mell-
1 Törnquist har bl. a. i några smärre studier varit
inne på lånordsfrågan och har helt nyligen
publicerat en undersökning över en nederländsk handskrift
(Ein Denkmal der Devotio Moderna, aus der
Stifts-bibliothek zu Strängnäs, 1946).
399
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
