Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Ett besök i Svenska Institutet i Rom maj 1946. Av Axel Gauffin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett besök i Svenska Institutet i Rom
och hans efterträdare Einar Gjerstad lära
sig att närmare känna och djupare beundra
den klassiska kultur, som vår egen i så
mycket ytterst bygger på.
Men att denna utpost för svensk
forskning ej längre behöver söka tak över
huvudet i ett italienskt hyreshus utan har
fått en svensk gård på romersk grund att
bebo och vårda, det är något som för den
som för första gången gästar Ivar
Teng-boms sköna institutsbyggnad förefaller som
något av ett underverk, även om han på
avstånd med intresse har följt händelsernas
utveckling. Han vet att det som har
möjliggjort detta lysande resultat i främsta
rummet har varit den svenske kronprinsens
brinnande intresse för svensk arkeologisk
forskning och den på kronprinsens initiativ
skapade stödföreningen, med kammarherre
Axel Hallin som skicklig finansminister.
Den stora Wallenbergska donationen 1937
på över en halv million till en
institutsbyggnad på en av italienska staten skänkt
tomt i Valle Giulia kom som en frukt av
dessa ansträngningar. En annan följde året
därpå med svenska riksdagens beslut om
nödiga anslag till fortsatt drivande av
Institutets verksamhet.
Ivar Tengbom har i tidskriften
Byggmästaren på ett på en gång livfullt och
sakrikt sätt skildrat hur den svenska
institutsbyggnaden kom till. Det var inte
något lätt problem att skriva in ett
komplex som tillfredsställde både praktiska och
estetiska krav inom den långsmala, starkt
sluttande tomten. Anslutningen till de
övriga instituten, främst den närmaste
grannen, det holländska, bestod väl närmast i
jämförbara måttförhållanden, men
bredvid den något dästa holländska tyngden
verkar det svenska byggnadskomplexet,
trots sin betydande volym, av en
utomordentlig lätthet, dess aristokratiska elegans
bryter sig påtagligt mot grannens tunga
borgerlighet. Att det tengbomska huset av
de två är det som, trots sin modernitet,
har det mest klassiska draget, därom kan
knappast mer än en mening råda. Den
svenske arkitekten har på ett smidigt och
självständigt sätt uppfyllt de
byggnadsbestämmelser som för en mindre självständig
begåvning helt visst skulle ha kunnat verka
förlamande.
Ivar Tengbom understryker själv vilken
hjälp han vid arbetets genomförande hade
av sin med italienska förhållanden väl
förtrogne närmaste man, österrikaren Oscar
Sitte, vars första bekantskap han stiftat
när Sitte som krigsbarn fått arbete på
Teng-boms arkitektkontor i Stockholm. Nu hade
denne nere i Rom återfunnit sin gamle
skyddsling som kontrollant vid det
österrikiska institutbygget på andra sidan
dalen. Inte underligt att Svenska
Institutets-arkitekt försäkrade sig om denna
värdefulla kraft, så snart den österrikiska
byggnaden stod färdig. Det visade sig vara ett
förträffligt val. »Utan hans kunskaper och
erfarenheter beträffande italienska
förhållanden, språk, byggnadssätt, och icke minst
byggnadsmyndigheter hade jag stått mig
slätt», skriver Tengbom.
Men det lider intet tvivel att det var den
omständigheten att byggnadens skapare
själv ledde arbetet här nere och själv
följde utformandet av varje detalj, som
gav Svenska Institutet i Rom den
levande egenart som man alltför ofta saknar
i beställningsarbeten där arkitekten
lämnat det praktiska utförandet av sina
intentioner i andra händer.
Tengbom fann vid sin ankomst till Rom
allt väl ordnat för sitt arbete nere på
byggplatsen:
Ett ritbord står färdigt för mig. En del ritningar
måste jag komma till där nere i direkt kontakt
med bygget, med hantverkarna. De komma i
rader. Man glömmer att det finns något
Stockholm och något arkitektkontor där. Man lever
som en arkitekt egentligen bör leva, omedelbart
vid sitt bygge under ständig diskussion med
verkmästare, hantverkare och leverantörer om
material och utförande — och även något om extra
kostnader. Det blir livliga meningsutbyten,
ibland så högljudda att en utomstående befarar
403
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
