Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Modern svensk filosofi 1916—1946. Av Gunnar Aspelin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gunnar
A s p ei i n
fessor i Uppsala, debuterade som
tankehisto-riker med en undersökning över Thomas
Thorild, utförd med säker och noggrann
filologisk metod. Genom sin avhandling blev
han banbrytare för den moderna
Thorild-forskning, som givit en ny bild av tänkaren och
revolutionsmannen från Gustav III:s
århundrade. Karitz har även senare lämnat bidrag
till Thorildforskningen, men hans intresse
har mer och mer riktats på de filosofiska
principfrågorna, och i sin bok »Tillvarons
motsatsspel» 1932 har han sökt sammanfatta
resultaten av sitt tankearbete. Han utgår
karakteristiskt nog från psykologiska
problemställningar och kommer därifrån till
vetenskapsteoretiska, etiska och estetiska frågor.
På dessa olika områden söker han visa hur
motsättningarna brytas mot varandra och
driva utvecklingen fram.
Hos Karitz’ kollega Malte Jacobsson, som
1920 installerades som professor vid
Göteborgs högskola, märker man också ett nära
samband mellan filosofisk forskning och
psykologiska specialstudier. Han publicerade
undersökningar på sinnespsykologiens och
minnesforskningens område, och han har gjort
åtskilliga inlägg i vår praktiskt pedagogiska
diskussion. Hans filosofiska huvudverk,
»Psykisk kausalitet» 1913, är ett betydande bidrag
till själsforskningens kunskapsteori. Han
följer där tankelinjer, som närma sig Bergsons
åskådning: när vi tillämpa naturvetenskapens
arbetsbegrepp på det själsliga skeendet, röra
vi oss med falska analogier och beröva oss
möjligheten att gripa den verklighet, som vi
söka återge. I sin kritik av
»mosaikpsykologien», som upplöser själslivet i en
mångfald enkla element, visar han fram mot den
helhetstanke, som utmärker våra dagars
psykologiska forskning.
Även hos Alf Nyman, docent i Lund och
sedermera Hans Larssons efterträdare som
professor i teoretisk filosofi, spela
psykologiska problemställningar en betydelsefull roll.
Han är förtrogen med de experimentella
forskningsmetoderna och har tillämpat dem
i ett stort tankepsykologiskt arbete med
titeln »Schema och slutsats» 1928. Hans
författarskap omfattar många skilda områden,
från problem i grekisk filosofi till de
aktuellaste frågorna i våra dagars
kunskapsteoretiska diskussioner. I sitt tänkesätt är han
påverkad av den tyske filosofen Hans
Vai-hingers lära om fiktionernas dominerande
ställning i vetenskaplig forskning, och han har
givit många intressanta bidrag till studiet
av dessa begreppsbildningar. Estetikens
problem ha också fångat hans intresse; han har
diskuterat komikens psykologi från Als
ob-lärans utgångspunkter och ägnat en
specialundersökning åt metaforerna i poesiens
teknik.
Fil. doktor John Landquist i Stockholm,
efter Herrlin professor i psykologi och
pedagogik i Lund, företräder mer än någon svensk
tänkare efter Hans Larsson kontakten
mellan filosofi och estetisk kritik. Som
litteraturforskare har han sin styrka i den fina och
säkra inlevelsen i det poetiska skapandets
psykologi. Som filosof har han inriktat sig
på de humanistiska vetenskapernas
grundfrågor. Hans tänkande är influerat av
Bergsons intuitionslära, men han har givit en
självständig utformning av den franske
mästarens tankegång och tillämpat den på det
historiska livet; i sin bok »Människokunskap»
1920 har han givit det klaraste uttrycket åt
sin kulturfilosofi. Hans studier över det
historiska begreppet och den konstnärliga
symbolen innehålla en mångfald fruktbara
och originella synpunkter, som belysa den
humanistiska forskningens egenartade
problematik.
Från Hägerströms och Phaléns skola
utgick Einar Tegen, som efter docentåren i
Uppsala kom till Lund som professor i
praktisk filosofi och från 1937 innehar
professuren i samma ämne vid Stockholms
högskola. Hans doktorsavhandling var en
grundlig undersökning av Kants förkritiska
filosofi, sådan den föreligger i en avhandling
från 1750-talet. I ett par mindre studier från
början av 20-talet tog han upp
religionsfilosofiska problem i diskussion med Anders
Nygren, som nyligen publicerat sitt arbete
om religiöst apriori. De följdes av de stora
verken »Moderne Willenstheorien» och
»Viljandet i dess förhållande till jaget och
aktiviteten». I det första arbetet prövas de
moderna psykologernas olika försök att
klargöra viljelivets fenomen; i det senare ger
författaren sin lösning av problemen.
Metoden är övervägande begreppsanalytisk men
förenas med ett fenomenologiskt
förfaringssätt, det vill säga med en ren beskrivning
av givna psykiska tillstånd, som de visa sig
för den inre iakttagelsen.
Tegen framträder som en synnerligen
grundlig forskare, som aldrig ger sig till freds förrän
han fått en lösning, som motsvarar hans
432
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
