Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Till ryktesspridningens psykologi. Av Arvid Wachtmeister
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till ryktesspridningens psykologi
av en okänd man. Det fanns inga papper
hos mannen, men vid noggrannare
undersökning fann man ett brev adresserat till tyska
konsulatet med orden: Adjö kära Anna.»
Om man jämför denna version med
originalet, finner man att bara två
huvudpunkter äro desamma, nämligen för det första:
Valdemarsbron och för det andra liket, men
klockslaget är felaktigt angivet, uppgiften
om att mannen tillhörde köpmansståndet
försvunnen likaväl som uppgiften om skottet
i högra tinningen samt revolverns placering
vid sidan av mannen. Likets lokalisering är
felaktig — det hade ju inte fallit i vattnet.
Detsamma gäller brevets innehåll, som
kraftigt förändrats. — Anna förekommer ju
inte alls — varjämte firmanamn och adress
försvunnit.
Att försöket röjer en gradvis stegring av
förändringarna och inte genast en fullständig
förstörelse av berättelsen har sina särskilda
orsaker. Försökspersonernas allmänna
begåvning hade nämligen blivit fastställd
genom prov som de tidigare underkastats. För
att undvika alltför dåliga resultat redan i
början, upplästes därför berättelsen först
för den bäst begåvade, dennes referat
upplästes därefter för den näst bäst begåvade osv.
Vad som är särskilt anmärkningsvärt med
detta försök är, att det anställdes med unga
män i deras bästa ålder och utvalda bland
sökande till de eftertrådda polistjänsterna. Och
därtill kommer att de gjorde sitt allra bästa
för att komma ihåg och återge så bra som
möjligt, då de uppfattade det hela såsom ett
led i prövningar, vilka voro avgörande för
om de skulle bli antagna eller inte.
Resultatet av denna undersökning, liksom
av en mängd andra av liknande art, skulle
sålunda bli, att då det gäller »andra hands
berättelser» måste man med det största
misstroende motta uppgifter rörande mindre
viktiga detaljer. Däremot synes man inte
utan vidare kunna förkasta alla dylika
utsagor. Åtminstone kan man inte dra en sådan
slutsats av det nu ifrågavarande experimentet.
Ty i själva verket innehåller ju även den
sjätte berättelsen det riktiga konstaterandet
av tillvaron av ett lik samt också en
uppgift om var man kunde leta efter det (vid
Valdemarsbron). Och det var ju det
viktigaste av det hela. Det hade inte varit riktigt
att utan vidare avvisa mannen, som hört
berättas att det låg ett lik vid
Valdemarsbron. Fullgod anledning hade i alla fall fun-
nits för polismannen att — även om han
var fylld av vittnespsykologiskt misstroende
— likväl ge sig ut för att leta efter liket.
För att förstå varför ett rykte så lätt
vinner tilltro och sprides så lätt, skadar det
inte att anlägga vittnespsykologiska
synpunkter på problemet. I varje process som
väcker lokalt intresse spela de anonyma
vittnena en ej obetydlig roll. Vi veta ju hur
hastigt en episod »mellan fyra väggar» kan sippra
ut. Från grannen når kännedomen härom till
omgivningen, och snart vet »hela staden»,
»hela trakten» om saken. Inför domstol, där
man lägger vikt vid att skilja mellan vad som
verkligen iakttagits, och vad som bara
stammar från hörsägen, heter det ofta så här:
»Det har alltid varit känt att. . .», »Alla
talade om att ...» etc. Upphovsmannen till
ryktena eller skvallret förblir i allmänhet
okänd, men i stället uppträder då som något
anonymt själva den farliga totala
»atmosfären» med sin mer eller mindre hårdnackade
bestämdhet. »Det ligger liksom i luften»,
brukar man ibland säga.
Ett exempel. Häromåret uppkom ett
bestämt rykte att ransonering av silkesstrumpor
omedelbart skulle träda i kraft. Ryktet spreds
så fort, att redan samma dag långa köer
stod vid alla strumpförsäljningar. Ingen
som helst sanning visade sig emellertid
ligga i påståendet. Ryktets ursprung blev
aldrig klarlagt. Sannolikt hade någon person,
som ansågs informerad, för några bekanta
förklarat, att det var möjligt, att det kunde bli
ransonering på silkesvaror, vilket uppfattats
som att ransoneringen redan var beslutad.
Och så hade lavinen kommit i rullning. Att
samma sak berättats av flera olika personer
hade sedan gett ytterligare näring åt ryktet.
I sådana fall är suggestibiliteten eller
påverkbarheten och lättrogenheten särskilt
påfallande, d.v.s. masspsykologiska faktorer äro
verksamma. Betydelsen av dessa faktorer
framgår också av följande fall, där man även
spårar den stora roll pressen kan spela vid
ryktets spridande.
I Paris grasserade i december 1922 den
s. k. stickepidemin. I varuhuset Printemps
började plötsligt kvinnor — både kunder och
expediter — uppge sig ha blivit stuckna av
mystiska, illasinnade personer. Epidemins
verkliga upphov blev aldrig klarlagt;
sannolikt började det med att någon tillfälligtvis
blev stucken av något vasst föremål. Antalet
stuckna — så gott som uteslutande kvinnor,
445
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
