- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtiofemte årgången. 1946 /
450

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - En fransk kulturgärning. École française d'Athènes fyller etthundra år. Av Natan Valmin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Natan V al m i n

som i många andra för kultiverade för att
inlåta sig på en offentlig diskussion om
saken, vilken lätt nog i dessa enerverade
tider skulle sluta med en dispyt. De stanna
vid sina pulpeter och biblioteksbord, väl
medvetna om att de också hava goda kort
på hand. Och just i dessa dagar ha de
anledning att sticka fram ett »stort» sådant,
som för en stund bör komma diskussionen
om rangordning och initiativ att lägga
sig och ge de i densamma deltagande
anledning att hövligt resa på sig och taga
hatten av för fransmännen. École française
d’Athenes fyller hundra år!

För den bredare allmänheten säger detta
inte mycket. Kanske minnes en och annan,
att han sett det namnet i samband med
Delfi eller Delos, och ett fåtal torde erinra
sig, att detta franska arkeologinstitut på
sin tid gav anledning till och på oss
svenskar överlät rätten att gräva i Asine. Och
det kan vara tillräckligt. Ett fåtal svenskar
— deras antal kan räknas på ena handens
fingrar — och något tiotal övriga
skandinaver hava anledning att fira den dagen i
tacksamhet över några av de vackraste
och värdefullaste minnen, de bevara från
sin Greklandstid.

När det franska arkeologinstitutet i
Athen på kejserlig befallning inrättades,
skedde det för att konsolidera och
centralisera en fransk forskning, vars första
upphov var att söka så långt tillbaka i tiden
som på Ludvig XIV:s tid. Denne upplyste
monark eller rättare hans kulturminister
Colbert har äran av att hava sänt ut de
första »missions archéologiques» till främre
Orienten, och hans ambassadör i
Konstantinopel, markis de Nointel, företog 1673 sin
berömda Levantresa, vars kanske
värdefullaste resultat blev de teckningar, som
han lät utföra av det på den tiden betydligt
bättre bevarade Parthenon-templet (den
sorgligt beryktade explosionen inträffade
som bekant först 1687). Som en direkt
fortsättning och samtidigt en verkligt

konsekvent och metodisk undersökning av
Athens monument kommer ett par år
senare fransmannen Spons och i hans
sällskap engelsmannen Whelers arbeten och
teckningar. Under Ludvig XV inriktade
sig den franska forskningen mera på
uppletandet och hemförandet av manuskript
o. a. antiker till Paris-biblioteket, men man
får därför icke glömma, att det var på hans
tid, som arkitekten Le Roy företog och
1758 publicerade sin på de bevarade
arkitektoniska monumenten inriktade resa i
Grekland. Till den närmast följande tiden,
mellan 1782 och 1822, hör den franske
ambassadörens i Konstantinopel, greve
Choiseul Gouffiers vidsträckta och
värdefulla resor i Grekland, som med rätta ha
bedömts såsom inledningen till de verkligt
stora forskningsfärderna i detta land, på
ort och ställe fortsatta av den franske
konsuln i Athen, Fauvel. Från denna tid
härstammar grundandet av det på
internationellt samarbete inriktade Institut de
correspondance archéologique, grundat i Paris
1828 på initiativ av den unge greve Albert
de Luynes och i samarbete med greve de
Blacas. Det är också vid denna tid, som
Venus Milo gör sin äventyrliga färd mitt
under brinnande krig från den dittills
obemärkta ön Melos till Louvre, det är 1827
som den franska, engelska och ryska flottan
i förening utkämpar den berömda
drabbningen med den turkisk-egyptiska i
Nava-rino-bukten och därmed ger signalen till
Greklands befrielse, och som ett
symboliskt led i det allmänna grekiska
återuppbyggnadsarbetet låter den franska
regeringen igångsätta systematiska
inventeringar av landets »fasta fornlämningar».
Under ledning av Abel Blouet insamlas
under åren 1831—1838 allt, som finns
tillgängligt ovan jord på fastlandet och öarna
och publiceras med efter den tidens
förhållanden mönstergilla illustrationer.
Följande traditionen från Napoleons
egyptiska fälttåg detacherar samma regering

450

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:10:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1946/0502.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free