Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Tycho Brahes astronomiska reformation. Av Knut Lundmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Knut Lundmark
För att få fram en säker bakgrund till
den framtida forskningen över stjärnornas
födelse och död företog sig Tycho vad
Hipparchos enligt ett Plinius-ställe gjorde,
nämligen att uppmäta stjärnornas
noggranna lägen.1 Tycho framställde en
katalog som omfattade precis i ooo stjärnor.
Genom att kikaren kom till bruk vid
bestämningen av stjärnornas inbördes lägen
cirka ioo år efter observationerna för Tycho
Brahes stj ärnkatalog, kom denna ej att
spela den grundläggande roll den annars
kunnat få göra. Emellertid är den dock
alltjämt ett stort observationsdokument av
betydande intresse. På Lunds
Observatorium har Tycho Brahes katalog, som aldrig
förr bearbetats efter moderna principer,
nyligen varit föremål för en ingående
diskussion, och denna bearbetning synes leda
till ett flertal intressanta resultat, bl. a. om
den faktiska mätningsnoggrannhet Tycho
Brahe kunde nå till. Av betydande intresse
äro även de i katalogen inneslutna, i och för
sig rätt grova, taxeringarna av stjärnornas
ljusstyrkor. Tack vare den omständigheten
att dessa observationer blevo utförda så
långt tillbaka som de blevo, kunna de
användas för att belysa det intressanta
problemet om stjärnornas ljus i sin helhet
undergår förminskning eller ökning under
tidernas lopp.
Tycho Brahe själv ansåg nog sin
förnämsta astronomiska insats vara det
speciella världssystem som han framställde.
Ifall det kopernikanska systemet var
riktigt och jorden således rörde sig kring
solen, borde alla »fixstjärnor» avspegla
jord-ovaler på så sätt att de kretsade i små
cirklar omkring ett medelläge. De
observationer som Tycho utförde visade icke
förekomsten av någon dylik s. k. parallaktisk
förflyttning. Nu kunde man visserligen
antaga att stjärnorna befunno sig på ett så
stort avstånd att den parallaktiska för-
1 Plinius använder det dunkla uttrycket om
stjärnkatalogiseringen: »ett gudsvidrigt företag».
flyttningen icke kunde göra sig märkbar i
observationerna på Hven. I själva verket
var detta också fallet, och Tycho Brahe
stod icke på något sätt främmande för
denna möjlighet.
Emellertid hade han, liksom några andra
samtida astronomer, trott sig kunna
uppmäta stjärnornas skenbara utsträckning.
De ljusaste stjärnorna menade han ha en
diameter av 2:5. Om nu stjärnorna
befunno sig på minst 700 gånger avståndet
från solen till Saturnus så följde alltså att
de i verkligheten måste vara i vissa fall
flera tusen gånger så stora och i varje fall
hundratals gånger så stora som solen.
Tycho Brahe ryggade tillbaka för denna
tanke, medan däremot den något senare
verksamme tyske astronomen Johann
He-velius (1611—87) accepterade den. För
Tycho Brahe var det orimligt tänka sig
att stjärnorna skulle vara oerhört mycket
större än solen och denna således intaga
en särställning i rymden. Dessutom
menade han att tomrummet från den yttersta
planeten, Saturnus, till fixstjärnorna inte
gärna kunde vara så stort som hans
beräkningar gåvo vid handen. Vi veta
numera att avståndet till den närmaste
stjärnan är 40 gånger så stort som Tycho
Brahe antog och att stjärnorna alltså ligga
ofantligt mycket glesare i rymden än
Tycho kunde tänka sig.
Vad de ifrågasatta diametermätningarna
beträffar, voro dessa orsakade av vissa
atmosfäriska och rent fysikaliska fenomen,
som göra att en i och för sig nästan
punkt-formig bild synes ha en betydligt större
utsträckning än den i verkligheten har
(irradiation, diffraktion). Det var först
1921, som man lyckades uppmäta den
faktiska skenbara diametern för en stjärna.
Denna befanns vara cirka 3 000 gånger
mindre än det värde som Tycho Brahe
antog. Härigenom förklaras motsägelsen i
Tycho Brahes resultat. Hans resonemang
var emellertid fullt logiskt och visar ho-
502
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
