Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Orfeus i Australien. Av Gösta Langenfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Orfeus i Australien
Av Gösta L an gen f elt
S _ Il R i8iy trycktes i Sverige en novell av
Carl Jonas Love Almqvist.: »Parjumouf. Saga
ifrån Nya Holland» med tillägget: »Ett
försök att Lafontanisera.» Med Nya Holland
avsåg författaren det nuvarande Australien, ty
novellens vite huvudperson kommer till
Bo-tany Bay, bestiger Blå bergen och nämner
ortnamnen Sydney Cove och Port Jackson.
Han upplever där en älsklig idyll i en natur,
som är herdelandskapets. På andra sidan Blå
bergen finns det härliga bokskogar och vita
infödingar, av vacker växt och reslig skönhet,
som kallas indianer och bo i tält. De var
tydligen iförda dräkter, ty en prinsessa förklädde
sig i grova kläder och hade en helgedom, en
lövsal stor som en italiensk rotunda, där
sidostöden var träd i en tät rundel, svarta som
marmor, med blad, kvistar och toppar
sam-mantvinnade till ett valv. I berättelsen ska
visas att oskulden segrar, så att freden tar
loven av krigen, men den segrande
Parjumouf var inte helt oskuldsfull: hon var
förslagen och listig. Man rör sig hela tiden i
miljöer, som erinrar om Chateaubriands
Atala och Bernardin de St. Pierres Paul et
Virginie. I de allra sista raderna säger sig
Almqvist inte tro, att »indianerna» talade
riktigt så som Dorimont, den franske
berättaren — och före honom hjältarna i
Ossian-sångerna ■—- yttrar sig. Även anden och
motiven är kanske ej sanna, säger Almqvist.
Denna ljuva dikt skrevs i Sverige i
1800-talets början och kanske speglar den en
allmän svensk uppfattning om kontinenten i
Söderhavet. Man visste inte så mycket om
dessa sydliga trakter under 1700-talet. Swift
låter Gulliver, kort innan han lider skeppsbrott
och tar sig upp på Lilliput, sikta Van Diemens
land (= Tasmanien) i sydost. Men 1817 hade
dock slöjorna kring Australien rivits i sär
och man visste en hel del i England.
Australiens historia börjar två år fore
Gustaf III:s tronbestigning, eller 1770, då
engelsmannen James Cook, åtföljd av bl. a.
den svenske botanisten Solander, landsteg
vid det ställe på den australiska kusten som
sedan dess kallats Botany Bay. Vad som lig-
ger fore denna tid är förhistoriskt och kan
endast utforskas av naturvetenskapsmän. I
själva verket är den australiska historiens
gryning ännu yngre, ty det upptäckta
landet låg orört och öde till 1788 i januari, då
en konvoj av engelska skepp landsatte något
över tusen personer vid Botany Bay. Senare
flyttades hamnstället och
kolonisationscentrum till trakten för den nuvarande
miljonstaden Sydney. Majoriteten av de vita
invandrarna var deporterade straffångar,
resten vaktmanskap. Sedan britternas
amerikanska kolonier gjort sig fria och sålunda inte
kunde tvingas mottaga flera fångtransporter
från Storbritannien, sökte man i London efter
nya avsättningsplatser för de brittiska
fängelsernas många kunder, och så valde
inrikesministern Lörd Sydney Australien som en
ersättning. Denna väldiga ö-kontinent blev
en straffkoloni och mottog till 1840-talets
slut mer eller mindre regelbundna
fångtransporter från moderlandet. Det var alltså inte
några rousseauanska principer, som bestämde
de engelska myndigheterna för att deportera
fängelsekunderna, men när de australiska
kolonierna envist begärde, att deportationerna
skulle avskaffas, uppträdde filantroper (t. ex.
Lytton Bulwer i »Paul Clifford») och menade,
att de väldiga och hälsosamma territorierna
i Australien och Tasmanien, som låg öde av
brist på emigranter, skulle fostra goda
medborgare och kolonister av de deporterade
förbrytarna. Brottslingarnas ödemarksstat i
Almqvists »Tre Fruar i Småland», med idel soliga
människor, reformerade f. d. rövare, som
arbetar flitigt och hjälper varandra, är, som
Alf Kjellén påpekat, en återklang från de
engelska filantropernas ideer.
Från 1700-talets slut och allt sedan
befolkades Australien dock även av fria invandrare,
till att börja med endast av brittiska
medborgare, men efter upptäckten av guld på
1850-talet av spillror och immigranter från snart
sagt varje folk på vår planet. Språket blev
dock engelskt och vanor och samhällsliv
engelska. Kolonierna blev efter hand utrustade
med egna parlament och sammanslöts i juni
538
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
