Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Orfeus i Australien. Av Gösta Langenfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Orfeus i Australien
orden australienare och australiensare
avskaffades — för en äkta australier var naturen
därnere det naturliga, normen, och England
och Europa det sällsamma. Det låter ju säga
sig, men ehuru man på den grund sökt. bygga
upp en inhemsk litteratur är dock natur och
klimat i Australien en gåtfull och bedräglig
företeelse, som det ska mycket till för att
älska. Till och med de senaste författarna
kan inte underlåta att operera med klimatets
svekfullheter i sina romaner.
När författarna enligt Bulletins recept tog
itu med klimat och natur, blev de också
psykologiskt och socialt intresserade och lämnade
äventyrsromantiken. Mrs Robertson
—-bäst känd under pseudonymen Henry
Handel Richardson — skattas högt för sin
trilogi The Fortunes of Richard Mahoney (på
svenska Richard Mahoney s Irrfärder), som
visserligen är en historisk roman från tiden
för guldrushen och dess konsekvenser, men
som syftar längre: en människas utveckling
under med- och motgång. Hon är pessimist
och hela arbetet andas också vemod.
Romanens hjälte är en ung läkare från Europa,
som kastas in i händelseförlopp, där den fria
viljan har lite att säga. Hans personliga
hemsökelser, triumf och nederlag, skildras mot
bakgrunden av nybyggarlandets sociala
födslovåndor och skildringen har enbart från dessa
synpunkter stort intresse. Det är ett
full-gånget psykologiskt arbete och sätts högt i
Australien. Intressantare är dock enligt min
uppfattning skalden och novellisten Henry
Lawson (som för övrigt hade norsk far), född
1867 och död 1922. Han var underklassare
till börden och tar upp sociala problem:
stadsarbetarens och den jordlöse fårklipparens
elände. Det är en svärmiskt socialistisk åder
i Lawsons författarskap parad med en
proletär realism, som kommer hans diktning att
leva. Jag känner inte till att några av hans
kärva noveller översatts till svenska, men de
vore värda försöket. Jag tänker t. ex. på The
Drover’s Wife (Herdens hustru): Det är ett
antipodiskt motstycke till »Medan mor
väntar» av Pelle Molin. Hustrun sitter ensam en
natt med barnen och hon får till sin fasa se
en giftig orm slingra sig in under huset. Hon
bäddar åt barnen på bordet i köket och sätter
sig att vaka. Slutligen knastrar tapeten och
det svarta ormhuvudet sticker fram. Den
trogna hunden kastar sig över ormen och
lyckas slutligen bita ihjäl odjuret. Lawson
lämnar definitivt landets historia och öser
bland de moderna sociala konfliktämnena
omkring sekelskiftet. Arbetarpartiet har ju
raskt vuxit i makt därnere. Redan på
1860-talet var 8-timmarsdagen införd i vissa
kolonier. Bland annat främjades denna
maktutveckling genom en restriktiv
invandringspolitik, vilken minskade tillgången på vit
arbetskraft, varigenom arbetarna höll en god
standard. Efter ryska revolutionen röjdes
vissa arbetarsympatier för kommunismen,
vilket genast satte de förmögna i harnesk mot
arbetarna. Detta ledde i sin tur till de
konservativas flirt med diktaturerna och hånande
utfall mot den spanska republiken under det
blodiga inbördeskriget; sådan var politiken
t. ex. i The Bulletin, den litterärt betonade
tidningen jag nämnt. Som en utlöpare av
denna stämning bland beati possidentes får
betraktas Alison Mac Dougalls roman av
1934 The Silver Dog (Silverhunden), vilken
handlar om en energisk pojke från de värsta
slumdistrikten i Sydney, hur han blir student
och lärare, men genom politiken kommer han
in i fackföreningsrörelsen och parlamentet
och snikar samtidigt efter ingifte i den gamla
hundraåriga godsägarkasten. Han målas i
grälla och osympatiska färger. Personligen
anser jag romanen föga sannolik av flera skäl,
men den må nämnas som en provbit på
modern australisk litteratur.
En motvikt till denna antimarxistiska
roman är marxisten och feministen Sarah
Cam-pions Pommy Cow, med Queenslands
utveckling från ödemark till agrardistrikt
inramande pionjären Burdekins livsöde. Miss
Campion säger ordentligt ifrån vad hon
tycker om karlar, om godsägararistokrati, om
England. I detta sista är hon inte alltför
originell. Redan the Bulletin har, som antytts
ovan, inte bara proklamerat Australiens
natur som det riktiga; Englands gröna saftiga
gräsmattor anses av australier som
kulisskonst, vilket man ofta återkommer till, t. ex.
i Henry Handel Richardson. Och the Bulletin
saltar ibland på, såsom när engelska dramer
förklaras vara »too alien for local liking» eller
»too narrowly English». Författarfirman
Bar-nard Eldershaw — två damer — står
däremot som representanter för
underhållnings- och förströelselitteraturen, även om
de osvikligt äger den utsökta engelska
berättartekniken: deras Glasshouse (översatt till
svenska) och andra skildrar företrädesvis
över- och medelklassens tomma och
njut-ningslystna liv.
541
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
