Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Orfeus i Australien. Av Gösta Langenfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Orfeus i Australien
Life is mostly froth and bubble;
Two things stand like stone:
Kindness in another’s trouble,
Courage in your own.
ser man citerad i engelsk vitterhet, ofta utan
att vederbörande vet ursprunget. Sedan maj
1934 är hans byst uppsatt i Westminster
Abbeys skaldehörna.
Den nyssnämnda Henry Lawson är dock
hittills det främsta skaldenamnet i
Australien, kanske bl. a. därför att han har ett
ärende, ett budskap. När han försöker sig
på idyller och liknande lyriskt gods, blir
effekten inte stor. Men när han i kraftiga rim
och rytmer, som ofta har Kipling till
föredöme, målar eländet, de fattigas grå existens,
hungrande barn, de långvariga, ruinerande
torkorna och svepande terrängeldar,
landsbygdens sega människors sega kamp att
bygga upp, förnimmer man hans mästerskap.
Bland de bästa sakerna är berättelsen om
överfarten till Nya Zeeland, då författaren
åkte i tredje klass. Han ser
förstaklasspassa-gerarnas siestor på akterdäck och
tredjeklas-sarnas matknyten på det smutsiga fördäck,
ser de halvt intresserade, halv vämjefulla
blickar, som går från salongens folk till
skansens, och nu springer det upp för honom att
här, i denna gamla skuta, ser vi en bild av
jorden och jordelivet självt. Bort med
klasserna, ropar han och låt oss mötas midskepps
och hugga i gemensamt för att öka farten och
trevnaden:
Men all klassåtskillnads vånda från vårt bröst skall
lyftas bort,
och av kvinnorna skall världen reformeras inom kort.
Här ska bättre skolor startas för en stackars fattig fan,
och de rika ’bildningsmännen’ läras om i fattigstan.
Sen vi mötas midskepps här på jordens gamla båt,
klasser skiljer inte längre akterdäck och fören åt,
vi ska bli bröder, i akter och för,
ja, och systrar, i akter och för,
när som folket gnor gemensamt och ej skiljs på akter
och för.
En annan dikt av Lawson är Out Back
d. v. s. namnet på det ökenliknande
australiska innerlandet, långt från mänskliga
bostäder: »därute».
Och året gick och nyår kom med torka av bara hin,
och checken var slut, som fårklipparn tjänt; man
stängde vart magasin.
Och krögarens mun blev skarp och tunn och krögarens
blick, den stack . . .
och tiden var inne, som klipparn förstod, att axla sin
säck Out Back.
Ty man måste leva, och man får sno till ett jobb på
luffen se’n,
och sällan finns väg att sig anförtro eller bergstopp att
leda en.
Dygnet runt i damm och glöd, när sommarn hettar
ens led,
med skavda fötter och utan bröd en får luffa på slätt
och hed.
Han gav sig bort från krogen där, när dagen blev het
och lång,
och om han dog på luffen, brydde inte en själ en gång.
Ack, stadens fattiga få sin hjälp, om också med
gudligt snack,
men endast Gud och luffarna vet, hur en stackare far
Out Back.
Han fäkta’ sig fram längs det svedda Paroo och War-
rego-ledens spår
och levde en hund, som luffarna gör, till västlandets
fållor med får.
Men folk överallt! Ty krisen satt på stadsindustrin
sin klack,
och luffarn fick aldrig ta i ull, fast han trampat ett år
Out Back.
I kvava timmar, när ryggen skavs och luftmassor hop
sig ty
och vattnet värmdes i påsen, som tyngde hans arm som
bly, -
och än när översvämningar fyllt till hav var slätt så
flack,
han plöjde gyttjan upp till knät och fick sona sin synd
Out Back.
Han skydde sig själv för fiaskot, kom »för sent» till
lycka och mat.
Han anade ej, att hans hustru och hem belagts av en
klipparkamrat. —
Men stunder finns, då husligt kiv och skvaller gå till
attack . . .
då en karl har det bättre långt från hem, för mänskor
död, Out Back.
Och smutsig och vårdslös och grå han blev med
slocknande tröst och hopp.
Han åratals luffat, tills ränseln hans blev ett med hans
egen kropp.
Som en oxe går i sandiga spår och drager sitt lass som
en black,
han trampade på i hopp att nå en stuga nånstans Out
Back.
Så hände en dag, när nordan låg på som en helvetes
masugnsglöd,
att han tog av till en vattendepå — en genväg till hans
död.
Ty brunnens bädd var hård och torr, och i hans hjärta
det klack:
Ack, det är hemskt att dö av törst i snårskogen långt
Out Back!
En herde kom, men det är långt till lag och länsman
där, —
det blev ingen rapport om vad han såg; ej lönar sig
slikt besvär! —
Och brunnar fylls och gräset gror i akaciornas bivack,
där en vit mans vitnade ben få ro vid en multnande
säck Out Back.
543
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
