Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - A. W. Finch. Av Rabbe Enckell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A. W. F i n c h
Också Helene Schjerfbecks konst är
entydigare, mindre sammansatt än Enckells.
Det andra namnet i vår modema konst,
representerande fransk skolning är A. W.
Finch. En retrospektiv utställning har
öppnats i Galerie Hörhammer. Finch var
engelsman till börden, född 1854 i Ostende och
bosatt i Belgien till 1897, då han av Louis
Sparre kallades till ledare för
keramikavdelningen vid Iris verkstäder i Borgå.
Som keramiker var han ett internationellt
namn. De år han verkade i Borgå var starkt
impulsgivande för vårt senare
konsthantverk. Senare tillträdde han en
lärarbefatt-ning vid Ateneum i Helsingfors. Han var
ända till sin död, med undantag för
ferieuppehåll i sitt egentliga fädernesland
England, verksam här i Helsingfors. Då han
som ålderstigen erbjöds en statspension
med det formella villkoret att han skulle
överflytta sitt medborgarskap på Finland,
vägrade han att mottaga förmånen. Hans
livsverk kom att tillhöra Finland, men sin
hemortsrätt som medborgare i större och
friare sammanhang ville han inte avstå
ifrån. Hans konst är förankrad i tradition,
i den djupa ansvarskänsla och det
medvetande ödet skänker dem, som födes till
världen inom cirklarna för gammal kultur.
Här erhöll han sin knappt tillmätta
utkomst. Med dess större generositet skänkte
han oss sin arbetskapacitet och sitt verk av
sällsynt kvalitet.
Finch hade varit elev till Whistler. Han
hade tagit del i striden om pointillismen
vid starten för »Les XX» i Bryssel. Under
90-talet tillämpade han Seurats strikta
metod för lösningen av valörproblemet.
Under hela sin livstid stod han i förbindelse
med Signac och van Rysselberghe. I
Finland anslöt han sig till Septem-gruppen
och fann en besläktad ande i Magnus
Enckell. Bägge två angrep problemen
sakligt utan att störas av sentimentala
eller nationella krav. De anslöt sig till det
måleri som i främsta rummet är seendets
Kustbild, Devonshire. 1914.
konst. Rikedom i faktur, stiliserad
förenkling i komposition gav detta måleri dess
nerv.
Finchs måleri genomgår en jämn
utveckling. Det äger en klassisk självfallenhet
som innerst vilar på karaktärens grund.
Han har tillägnat sig en Chardins måleriska
fulltonighet och på ett personligt sätt
omsmält en Constables friskhet och must.
Hans konst är en antipod till all sorts
expressionism. Några överraskande stildrag
finner man ej. I naturen söker han den
måleriska transkriptionen för verkligheten
som sådan. Han utesluter och förenklar,
framhäver och dämpar inom ramen för
ett möjligast objektivt seende. Han söker
inte en stil för ett personligt temperament
och undgår därigenom den subjektivism
som begår harakiri i abstraktionens
labyrinter. Det radikala hos honom, i
liksom hos övriga impressionister, finns i
seendet, inte i konstruktionen och
tillämpningen. Häri är han absolut konservativ
och vill endast återskapa vad föregångare
redan fullkomnat. Hans fantasi kretsar
uteslutande kring doftigheten och
tonstyrkan, kring klangen liksom en
fiolbyggares. Man har betraktat hans konst
som ett utslag av det nit som livar
hantverkaren, en framstående keramiker eller
ciselör. Men betraktar man honom på detta
sätt, gör man sig blind för den dominerande
547
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
