Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Kriget och Italiens konstskatter. Några reflexioner med anledning av ett kulturmonument, som kriget förstört. Av Eric Langenskiöld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kriget och It ali en s konstskatter
Kapellet. Detalj.
Ett gammalt stick visar oss lasarettets
ursprungliga utseende. De låga
sjukhuslängorna förenades i anläggningens fyra
hörn genom lika många paviljonger,
uppförda i två våningar. De sistnämnda voro
avsedda för de vid lasarettet anställda
prästerna samt för sjukhuspersonalen.
Kapellet, beläget mitt på gården, påminner oss
om Bramantes Tempietto. Det var uppfört
på en cirkelrund grundplan, öppet och krönt
av en kupol ovanför en tambur. —• Medan
sjukhuslängornas fasader hade en kärv
prägel utan överflödig utsmyckning, var
kapellet rikare dekorerat med en toskansk
ordning av samma slag som den i
Tem-piettot. Hela den smäckra byggnaden
kröntes ursprungligen av en lanternin, smyckad
med en staty av S. Rocco, de pestsjukas
speciella skyddshelgon, men denna hade
redan delvis störtat in före kriget.
Från det lilla kapellet utgingo fyra murar
som löpte fram till sjukhuslängorna och
indelade gården i lika många avdelningar.
Murarna voro ställda så, att alla patienterna
skulle kunna följa gudstjänsterna i kapellet
från sina celler. Den stora gården, omgiven
av sina portiker, gjorde ett imponerande
intryck, även tack vare ensemblens stora
linjer, vilka verksamt kontrasterade mot
det eleganta kapellet.
De byggnader, som voro belägna utanför
denna inre fyrkant, voro avsedda för den
tjänstgörande personalen, och
uppenbarligen av senare datum än den ursprungliga
anläggningen. Vid flera tillfällen blev
lasarettet nämligen så fullbelagt, att de
ordinarie lokalerna ej alls räckte till, ja man
måste tillgripa den åtgärden att låta
uppföra provisoriska baracker för att kunna
hysa alla de sjuka. Detta var exempelvis
fallet år 1630, då en särskilt svår epidemi
härjade. En samtida krönikör Pona skrev
härom:
Chi sa il numero delle foglie d’una gran selva, sa
■il numero dei dolori e delle miserie che patirono gli
infelici quivi radunati.
555
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
