- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtiofemte årgången. 1946 /
558

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Tre dikter. Av Bertil Gedda - Det enkla - I aftonens grönska - Musik ur mörker

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TRE DIKTER

Av BERTIL GEDDA
Det enkla

Det var min tröst i ensamhet och hunger,
det rörde vid mig som en vänlig hand —
det ofattbara — att en fågel sjunger,
att morgon ljusnar över hav och land.

När vi är nära att allt hopp förlora
vi hälsar synen över häktets mur,

den alltid nya, alltid gåtfullt stora —
hur grönskan dricker regnets svala skur.

Med drömmar söker vi vår hunger mätta
och nattens gåtor vill vi ge gestalt —
och ändå kan vi inte fatta detta,
det enklaste och närmaste av allt.

I aftonens grönska

Svaghet är sångens
osynliga stam.
Det är ändå alltid den
som bär livet fram.

Och så är du min styrka —
att du är utan stöd.
Att nattens kyla ger mig
dina händers glöd.

558

Du känner det svåra och tunga,
och därför kan du le.
Bara det som kan brytas
har styrka att ge.

Så enkel är denna afton:
i grönskan en fiol.
O, du som är svaghet,
bestråla mig med sol!

Musik ur mörker

Det första vi känner, det sista vi vet
är mörkrets och kroppens hemlighet,
den visdom som livet håller skymd —
att varje kropp är en sluten rymd,

en fulländad värld, en skön musik
som inte är någon annan lik,
en tanke som aldrig skall bli röjd —
ett nattligt djup, en brinnande höjd.

Så är jag från dig i natten skild,
ty kroppen är bara kroppens bild.
Och ändå, i bilder av plötslig glöd

kan bannet brytas — och ur vår död,
ur självförnimmelsens sten och grus
lyftes natten blommande ljus.

O, sång, som tonar mig emot —
ditt ansikte, din stämma, din fot —
o rymd, som öppnas i ditt skratt:
stjärnor och löv ur minnets natt —

stjärnor och löv ur den hemliga sfär,
den slutenhet som ditt hjärta är —
den eld som sången tänt en gång
och nu på nytt blir sång.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:10:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1946/0618.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free