Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Amerikansk ordalek och bildhumor. Av James Rössel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
James Rössel
Charles Addams. ȁr du olycklig,
älskling? ■—O ja, ja! Fullkomligt!»
The New Yorker.
receptböcker för middagstalare är
hundraprocentiga, men inte särskilt humoristiska.
I en av dem, »Thesaurus of Humor» (1940),
finner man 92 kvickheter under »Mind», 45
under »Love», 80 under »Lovemaking»
o. s. v., men det övervägande flertalet är
replikramsor à la Hollywood. De ger inget
begrepp om folkhumorn. Filmfabrikanterna
lär numera inregistrera publikens
glädjeyttringar rent mekaniskt vid
provkörningarna i Los Angeles, och lika mekaniskt
upprepa de lustigheter som gör effekt. Man
kan tänka sig denna »forskning» utvecklad
hur långt och exakt som helst, men humorn
själv kommer instrumenten naturligtvis inte
åt. Att den verkligen kan variera starkt
även i högt uppskattade, populära
exponenter, visar på amerikansk botten de två
författare, som avslutningsvis får
representera den humoristiska litteraturen i U.S.A.:
James Thurber och Ogden Nash.
James Thurber har presenterats flera
gånger för svensk publik som skämttecknare
(bl. a. i Joker), men han är avgjort starkare
som prosahumorist i en stil, som han själv
skapat och behärskar med mästerskap.
Ursprungligen nära lierad med E. B. White,
en av New Yorkers stöttepelare, har han
skrivit eller medverkat i halva dussinet
»riktiga» böcker, varibland de bästa är
»My Life and Hard Times», »The Owl in the
Attic» och »The Middle-aged Man ön the
Flying Trapeze», samtliga från trettiotalet.
Thurber älskar att framställa den
amerikanske, något intellektualiserade Medelson,
som är hopplöst invecklad i en tekniskt och
socialt överorganiserad tillvaro samt i en
hustru, som underhåller hans livligaste
underlägsenhetskomplex. Hans små
revolter mot vardagens trassligheter slutar i
nederlag, hans utflykter i dagdrömmarnas
ljusare värld skänker den varaktigaste
lyckan, änskönt skoningslöst hotad av
realiteternas hårda knuffar. Han beskriver,
avsiktligt eller oavsiktligt, en mildare typ
av tvångsneurotiker, som emellertid lyckas
hålla sig mänsklig och komisk på en gång
genom sina finurliga undanflykter, ungefär
som Chaplin. Thurber har emellertid andra
strängar på bågen, och när han lossar sina
giftiga pilar mot de psykiska
hälsodilettan-terna, som översvämmar den amerikanska
bokmarknaden, åstadkommer han märkliga
ting av prima skämtlynne och sunt förnuft
på en gång (i samlingen »Leave Your Mind
Alone»). Som parodiker på samma
»vetenskapliga» uppbyggelseläsning är han ofelbar
(»Is Sex Necessary», med E. B. White).
Och slutligen har han i »My Life and Hard
Times» porträtterat sin ungdom, sin familj
och sina hundar på ett lika oefterhärmligt
som hjärtevinnande sätt. Thurber är något
av en urspårad filosof, som avstått från
narrens kåpa och satirikerns gissel för att
mera lågmält, inträngande och övertygande
kunna ställa sig själv, mr Smith och den
amerikanska tillvaron på huvudet. Det är
tyvärr icke möjligt att göra rättvisa referat
av hans slingrande, ofta omständliga,
skenbart uddlösa manér; många svenska läsare
skulle säkerligen fägnas av en närmare
bekantskap. I en stillsammare ton med
typiskt intellektuella varianter upprätt-
578
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
