- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtiofemte årgången. 1946 /
586

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Konstkrönika. Av Folke Holmér

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Konstkrönika

Av Folke Holmer

_-ii- RÅN skoltidens teckningslektioner kan
man utan större svårighet återkalla i minnet
något i den här stilen: Någon klar höstdag
stormade eleverna in i teckningssalen med
kvistar och blad i händerna, lektionen skulle
ägnas åt sådant. De hade med sig kvistar från
föräldrarnas trädgårdar eller blad, som nyss
virvlat omkring på skolgårdens
lövträds-kransade sandöken. Någon spetsade sin penna
till ett vapen med mikroskopisk nålspets och
gick lös på lönnbladets ytterkontur ■— på
papperet blev det en massa flikiga halvöar,
inristade med kartritarens precision -—•
andra gingo direkt till färglådans gula och
röda och rörde upp en pöl i flammig orange,
som den tjocka, vattensvällande
penselspetsen sedan svabbade ut på papperet till ett
höstlöv. Den slött gungande penseln hölls
kanske som ett metspö i handen; ett napp i
kallt blått kom händelsevis efter ett uppdrag
ur het orange, följande utan särskilt medvetet
mål minsta motståndets lag, vilket kunde
vara nog så riktigt för den som hade litet
instinktivt färgsinne.

Säkert fanns det i flocken mer än ett ämne
till verklig konstnär. »Om han gått vidare...»

Flera konstutställningar med retrospektiv
karaktär i Stockholm denna höst ha lockat
en att dröja vid »hur de gingo vidare».

I inledningen till katalogen över Herman
Norrmans minnesutställning i
Konstakademien berättar Ulf Hård af Segerstad om de
första stapplande steg garvarsonen i Tranås
tog på konstnärsbanan. Han berättar bland
annat om en örfil utdelad av en sträng fader.
Herman stod som pojke en gång och tittade
ut över Svartåns strömfåra. Fadern gick förbi
i sällskap med patron Victor Åberg på Tranås
säteri. Herman såg dem inte, försjunken som
han var i betraktandet av landskapet. Fadern
gav honom en örfil och frågade »vad han
glodde på».

»Om du hade sett så vackert som jag, skulle
du inte ha gett mig någon örfil», svarade
Herman, och patron Åberg lär ha förebrått
fadern: »Ser du inte att du har ett
drömmarbarn?»

Om skildringen är riktig, skulle Norrman

redan som barn ha varit fängslad av de motiv
han som vuxen skulle gestalta med
övertygande kraft.

Efter en kort tid som snickarlärling i Tranås
kom Herman Norrman i målarlära, först i
Boxholm, sedan hos dekorationsmålaren
Grabow i Stockholm. Det var i början av
1880-talet. Vid sidan om hantverksarbetet målade
han redan nu tavlor, till att börja med efter
planscher och tryck. Utställningens tidigaste
nummer är ett »Kräftfiske i Svartån», som
i sina dunkla brunsåsiga färger verkar
självlärd variation på gamla düsseldorfare från
60-talet.

Hösten 1883 började den fattige småländske
hantverkaren besöka Tekniska skolans
kvällskurser och 1885, opponentåret, blev han elev
vid Akademiens antikskola. Han stannade
emellertid inte länge här utan for till
Göteborg för att börja hos Carl Larsson på den
nystartade Valands målarskola. Till Göteborg
följde honom en vän från Akademien, före
detta barberaren Gustaf Albert (Andersson).
Inte heller här blevo de båda kumpanerna
långlivade, de togo hyra på en båt till
Amerika, där de startade med tillfällighetsjobb.
Norrman arbetade i New Yorks hamn, senare
som dekoratör, innan han fick en del
konstnärliga beställningar. På hösten 1890 kommo
de båda svenskarna till Frankrike. I Paris
vistades Norrman ett år, innan han 1891
återkom till hemstaden Tranås, där han slog
sig ner resten av sitt liv.

De återstående femton åren i Tranås
fortsattes kampen för uppehället främst genom
annat arbete än det rent konstnärliga. För
Tranås Måleribolag ritade han stolmodeller,
skar ornament för stolöverstycken,
skulpterade och dekorerade. Åt sin konst ägnade han
kvällar och söndagar. Då drog han iväg till
sina motiv i Tranås’ omedelbara närhet, till
ån, till Sömmens strand, till de majestätiska
utsikterna över Holavedens skogiga höjder.
Det blev vanligen solnedgångens kopparljus
över dessa dukar, icke de nordiska
stämningsmålarnas blå skymning. Man har ofta undrat
över denna olikhet i förhållande till de
samtida konstnärsförbundarnas dragning mot det

586

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:10:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1946/0646.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free