Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Konstkrönika. Av Folke Holmér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konstkrönika
gånger växlat flaggor. För tillfället är det
norska och tjeckiska färger uppe. Kort förut
var det schweiziska. Ett förnämt urval
schweizisk bokkonst, grafik och affischtryck
visades i oktober. Inte minst den schweiziska
affischkonsten är värd att studeras av svenska
yrkesmän, som knappast ha uppnått den
standard man finner i turistlandets hithörande
prestationer. Utställningen visade både
merkantilt sakliga och drömaktiga kompositioner.
Surrealisten Hans Erni har signerat flera av
de sistnämnda; han uppfattar sig själv med
berättigad stolthet som »Graphiker der
öffent-lichen Dienste». Som konstnär blåser han i
dubbelflöjt liksom Molin, dels kan han vara
precisionsmässigt grundlig som renässansens
mästartecknare, dels arbetar han med rent
abstrakta element, ingen dålig kombination
för en artist, som vill »slå» med bildens hjälp.
Den grafiska delen omfattade såväl äldre
som yngre, de avlidna Hodler, Valloton, Klee
m. fl. och nu levande yngre konstnärer som
Max Hunziker, Hans Fischer och de abstrakt
arbetande Max Bill och Walter Bodmer.
Utställningen av nutida tjeckoslovakisk
grafik i november i Nationalmuseum var också
av stort intresse. Den var ordnad av Tjeckiska
grafikkonstnärernas förening Hollar, vilket
borgade för ett mycket representativt urval.
Där fanns sålunda både verk av en äldre
naturalistisk skola och prov på den nya tidens
experimentella riktningar. Picasso-inflytandet
var märkbart hos flera, tydligast kanske hos
Emil Filla, av den tjeckiske kataloginledaren
kallad »tätfiguren inom den tjeckiska
avantgardeskonsten ».
I Nationalmuseum visades också i höst de
målningar med motiv ur Bellmans diktning,
som Hilding Linnqvist under två års
intensivt arbete slutfört för Stallmästaregårdens
festvåning. Sekunderade av en stor mängd
utkast och studier i teckning samt oljeskisser
strålade de sex stora oljemålningarna som
smycken i den annars så kylslagna sal, som
till följd av sin tidigare funktion som
musei-rum för stenyxor har kvar namnet »stensalen».
Krönikören vill vid annat tillfälle återkomma
till denna bellmanssvit och då närmare ingå
på dess betagande verkan i sin slutliga miljö
i Stallmästaregården.
Reinhold von Rosens utsökta exposition
i Galerie Moderne dröjer länge i ens minne.
Utställningen omfattade uteslutande
Ölandsmotiv i etsningar och teckningar. På nytt har
von Rosen visat vilken fin grafiker Sverige
äger i honom. Han förenar på ett sällsynt sätt
grafisk fantasi och teknisk skicklighet —
motiven äro med osviklig säkerhet och
nyansering tecknade på plåten direkt inför naturen.
Han kan fånga skönheten i en stengärdesgård
med en intensitet som kan påminna om
trollkarlen Hercules Seghers, liksom han med
varsam hand avlockar anspråkslösa byggnader
deras intima charm. Detaljens mikroskopiska
finhet stör ej helhetssynen, valörerna avvägas
med osviklig balans såväl i vida utsikter över
det öländska landskapet som i närbilder av
ruinerade kvarnar, växtöversållade uthus och
murkna dörrar med det förnäma hantverket
ännu kvardröjande i förfallet. Känslans
friskhet lever i alla dessa blad.
Säsongen har haft många förnämliga
franska inslag. I Nutida konst utställdes under
september—oktober ett urval, L’Ecole de
Paris, ur Oscar Sterns samling, som senare,
i november, gjorde ett gästbesök i Danmark.
Sterns kollektion innehåller verk av så gott
som alla de främsta representanterna för
modern fransk konst. Han äger ett sådant
huvudverk som Bonnards »Familjen Terrasse» från
1912, icke mindre än sju verk av den nu i
Amerika till skyarna höjde ryss-parisaren Marc
Chagall, Modiglianis »Sittande kvinna i blå
klänning», två förstklassiga arbeten av Picasso,
ett bra urval av kubisternas och surrealisternas
verk och mycket annat, både i måleri och
teckning. Denne fine kännare har i det tysta samlat
så gott som ett helt museum av tidens
kämpande konst. Detta fast han även medhunnit
fungera som generös mecenat, bl. a. för
National-museum, som av Stern i gåva fått mottaga
museisamlingens avgjort förnämsta Bonnard.
I oktober visade slutligen Svensk-Franska
Konstgalleriet en överdådig kollektion
nutidskonst under rubriken Peintres de Paris. Med
denna utställning firade galleriet den
återknutna kontakten med ledande fransk konst.
På utställningen fängslade särskilt Picassos
omfattande kollektion. Men även utsökta
väggar med Braque, Juan Gris, Léger och
andra funnos att beskåda. Vidare utställde
skulptören Laurens ett femtontal arbeten.
Då denna utställning öppnades kort tid efter
Sterns framryckning i Nutida konst kunde
den stockholmska konstpubliken inte klaga
på bristande möjligheter till studier i fransk
modernism. Redan tidigare på hösten hade
för övrigt Hugo Lundholm i Färg och Form
presenterat en härlig skörd teckningar, grafik
och skulptur från sommarens parisresa.
591
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
