- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtiosjätte årgången. 1947 /
2

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Lars Norrman. Av Teddy Brunius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teddy Brunius

den vägen också. Men han föredrog måleriet.
Och när han såg att han skulle få svårt att
bli sams med Akademien försökte han inte
en tredje gång utan for till Paris. Ären före
den första utställningen deltog han i ett
par samlingsutställningar tillsammans med
några jämnåriga. Den kraftfulla och
självständiga utveckling som man kunde finna
belägg för i Norrmans debutarbeten blev
också belönad av dagskritiken. Grünewalds
svar får betraktas som ett försvar för
Akademien.

På sin första utställning visade Lars
Norrman ett måleri i vilket han redan
funnit sin stil, en stil som han under det
decennium som gått hela tiden varit trogen,
samtidigt som han utvecklat förmågan att
utnyttja och raffinera effekterna. I Paris
valde han kubisten Fernand Leger som
lärare. För den plåtiga formgivning han
lärde av Leger kunde han utnyttja de
färger som han favoriserat hos Otte Sköld.
Men om hans tidigaste arbeten varit
bec-kiga och pastosa lärde han hos Leger den
lackerade glattheten i färgbehandlingen.
Han fick en ljusare färgskala vilken
samtidigt också blev genomlyst och kylig.

Legers abstrakta kompositioner blev
endast etyder för honom. I samband med
sin debut sade han till en tidningsman:
»Jag beundrar den franske målaren Fernand
Leger för hans kubistiska målningar, och
fastän jag själv är naturalist, så vill jag
så att säga överföra de bägge ’stilarna’.»

Denna överföring från abstrakt
formgivning till naturalistiska motiv är det
genomgående temat i Lars Norrmans
konstnärskap.

I en essay där han redovisat för sin
överbyggnad mellan abstrakt och konkret
berättar han om läroåren hos Leger. I sin
ateljé hade läraren samlat en mängd
föremål av formell egenart vilka användes för
studier. Väggarna i ateljén var mörkt gröna
i en matt faktur mot vilken ljuset som
strömmade in stod i hård kontrast. Mot

en sådan bakgrund blev föremålen exakta
i konturen och läraren tvingade sina elever
till ett noggrant detalj studium och en
omsorgsfull formell uppbyggnad.

På sin första utställning visade Norrman
en operationsmålning. Den utfördes i Paris
och han fick själv gå omkring som en
medicinare i ett sjukhus. Han noterade noggrant
detaljerna och utförde kompositionen i en
stelnad rytm med naivt förenklade
fysionomier och med ett utpräglat spel mellan
ljus och skugga. Det är lustigt att jämföra
detta anslag med den serie av
operationsmålningar som han utfört under de år som
gått. Kylan och den dekorativa detalj
uppfattningen finns kvar men han har raffinerat
och nyanserat en mer begränsad men
uppmjukad färgskala i högre ljus och kyla.

Brutaliteten i motivvalen är redan nu
utpräglad och kanske ungdomligt
programmatiskt uppdriven. Han målar en
negerboxare som knådas på en massagebänk, en
fågelfängare bland sina burar, en
negerdoktor hos vilken hy och röck utgör
verkningsfulla kontraster. Denna hårdhet i
kontrasterna har blivit en konstant i
Norrmans stil. Men han har hunnit med en
nyansering i motivvalet som går hand i hand
med hans uppmjukning i färg.

Hans stilleben blir abstrakta
demonstrationer av kända verktyg. Han gör en serie
av fiskredskap med vilka han avser att
tolka arbetet till sjöss utmed den skånska
kusten. Draggar, tampar, flaskor, flöten,
lod, trossar, kistor ligger i sinnrika mönster
interpunkterade av submarin vegetation.
Han kan hålla färgskalan i ett dovt dis
som om man betraktade den dekorativa
anhopningen under vattenytan. Det har
sagts att han nått surrealistiska effekter
vilket är träffande såtillvida att han låter
varje element i dessa stilleben bli
associationsbildande varigenom han får fram en
underlig dramatik utan några agerande
personer.

Läroåren hos Leger gav honom inte bara

2

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:11:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1947/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free