Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Uppsalafilosofien och den logiska empirismen. Av Konrad Marc-Wogau
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konrad Marc-Wogau
ellt ting och sora åsyftas med ordet
»materiellt ting». Kanhända kommer han då till
den teorien att materiella ting äro ingenting
annat än komplex av sinnesintryck. Den
logiska empiristen söker vid motsvarande
analys karakterisera den logiska strukturen
hos satser, i vilka det talas om materiella
ting. Han finner kanhända då, att en sats
om materiella ting är att återföra på en
klass av satser, i vilka det talas om
sinnesintryck och ej om materiella föremål.
Skillnaden berör i så fall blott själva
formuleringen. Begreppsanalytikern söker direkt
fixera den beskaffenhet, som åsyftas med
en term, och använder vid sin analys —
för att bruka Carnaps terminologi —
»in-haltliche Redeweise» (d. v. s. han talar
om det med termen betecknade); den
logiska empiristen söker fastställa den logiska
funktion termen har i ett givet språk och
använder därvid »formale Redeweise»
(d. v. s. talar icke om det med termen
betecknade utan om termen själv eller om
satser i vilka termen förekommer). Men så
länge båda vilja fastställa termers eller
satsers mening, är valet av uttryckssättet
i huvudsak enbart en formuleringsfråga.
Under den logiska empirismens senare
utvecklingsskede erhöll dock
karakteristiken av den filosofiska uppgiften som
analys av språkets logiska struktur en annan
innebörd, varigenom motsättningen mot
uppsalafilosofiens begreppsanalys skärptes
högst väsentligt. Förändringen föregicks
av en diskussion av verifikations- och
sanningsproblemen och innebar, att filosofien
nu fattades som en rent formell analys,
som abstraherar från satsernas mening.
Denna formalistiska ståndpunkt, som
intogs av de flesta anhängarna till den logiska
empirismen, är klarast utförd i Carnaps
skrift Logische Syntax der Sprache. Såsom
lära om vetenskapsspråkets logiska syntax
befattar sig filosofien icke med språkliga
uttrycks mening, utan enbart med deras
formella egenskaper. Den vill fastställa
reglerna för uttryckens användning i ett
språk och reglerna för det ena uttryckets
härledning ur andra. — I sina senaste
skrifter har Carnap dock (under inflytande
av den polske logikern Tarskis analys av
sanningsbegreppet) åter modifierat sin
ståndpunkt. Han bestämmer numera
filosofien som semiotisk analys. Denna
analys skall utom de rent formella
logiskt-syntaktiska undersökningarna även
innehålla en undersökning av de vetenskapliga
satserna med hänsyn till deras designata,
d. v. s. deras mening. Huruvida även andra
logiska empirister skola med Carnap företa
denna helomvändning, återstår att se.
Vi gå emellertid tillbaka till den logiska
empirismens första utvecklingsskede, då
dess uppfattning av filosofiens uppgift
mest liknade uppsalafilosofiens. Båda sökte
fastställa begrepps och satsers mening.
Även här gäller dock, att
överensstämmelsen icke får överskattas. I följande tre
avseenden är olikheten särskilt påtaglig.
1. Uppsalafilosofiens begreppsanalys har
sitt intresse inriktat på vissa termer, som
användas av gemene man
(»common-sense») och ej blott av vetenskapen. Den
logiska empirismen finner däremot
com-mon-sense’ språkbruk alltför vagt och
undersöker enbart vetenskapligt språkbruk.
Sålunda har Carnap kallat filosofien
»vetenskapslogik».
2. Enligt uppsalafilosofien (särskilt
enligt Phalén) bör analysen av ett begrepp —
om den skall ha utsikt att komma fram till
en korrekt definition av begreppet i fråga
•—■ utgå från och pröva de definitionsförsök,
som man finner i äldre och nyare
filosofisk litteratur. I denna tanke, som ej
delas av logiska empirister, ligger en
förklaring till uppsalafilosofiens intresse för
filosofihistorien, ett intresse, som man sällan
finner hos logiska empirister.
3. Väsentligare är emellertid olikheten i
fråga om tolkningen av meningsbegreppet.
Både Wien-kretsen och uppsalafilosofien
34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
