Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Uppsalafilosofien och den logiska empirismen. Av Konrad Marc-Wogau
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Uppsalafilosofien och den logiska empirismen
söka fastställa vissa satsers eller begrepps
mening. Men deras åsikter om vad en
sats’ mening innebär äro olika. Som vi sett,
sammankopplades i Wien-kretsen satsens
mening med dess verifikation. Den
verifikation det därvid är fråga om sker alltid
genom varseblivning. Att ånge en empirisk
sats’ mening är ytterst att utpeka de
varse-blivningar, som under bestämda betingelser
måste föreligga, om satsen är sann. Och
väl är att märka: detta skall utgöra hela
innebörden i avgivandet av satsens
mening. — På denna punkt intar
uppsalafilosofien en avvikande ståndpunkt.
Klyftan mellan de båda riktningarnas tolkning
av meningsbegreppet är oöverstiglig.
För att klarlägga motsättningen anknyta
vi åter till ett exempel. Vid den principiella
diskussionen av de fysikaliska begreppens
innebörd frågar Einstein,
relativitetsteoriens upphovsman, efter meningen hos
satsen »blixten har samtidigt slagit ned i
järnvägsspåret på två skilda ställen A och B».
Hans svar är att man kan förbinda en
mening med detta påstående blott om man
anger, hur påståendet i fråga
experimentellt kan verifieras. Termen »samtidig»
har enligt Einstein mening enbart om man
på experimentell väg kan fastställa,
huruvida samtidighet föreligger i ett givet
konkret fall eller icke. Det fordras, säger han,
att definitionen av samtidigheten angel’ en
metod för avgörandet, huruvida de båda
blixtnedslagen äro samtidiga eller icke.
Schlick godtar Einsteins tanke och ser i den
ett uttryck för den allmänna satsen, att
man blott då kan ånge vad som menas med
en term, om man anger, hur en utsaga som
innehåller denna term verifieras. Satsen
»nedslagen i A och B äro samtidiga»
verifieras bl. a. därigenom att en person, som
befinner sig precis mitt emellan A och B,
mottar ljusintrycken från A och B på samma
gång. Detta, att personen under angivna
betingelser får ljusintrycken på samma
gång, hör då nödvändigt till satsens me-
ning. — Phalén tar avstånd från Einsteins
resonemang om samtidighetens mening.
Han hävdar att begreppet »samtidighet»
kan tänkas ha mening alldeles oberoende
av det sätt på vilket vi fastställa att
nedslagen i A och B äro samtidiga.
Visserligen står det en fritt att bestämma sig för
ett visst meningsbegrepp, t. ex. det
schlick-ska. Frågan är emellertid den, om man är
berättigad att betrakta detta
meningsbegrepp som det enda rimliga. Det är på
denna punkt uppsalafilosofiens åsikt
skiljer sig från Wien-kretsens. Enligt
uppsalafilosofien finns det en annan begriplig
innebörd hos meningsbegreppet. Termen
samtidighet anger en viss relation mellan
två eller flera skeenden och denna relation
utgör termens mening. Relationen i fråga
kan mycket väl tänkas föreligga mellan
två skeenden alldeles oberoende av tanken
på hur deras samtidighet skall verifieras
genom varseblivningar. —
Vi se således, att uppsalafilosofiens och
den logiska empirismens åsikter om den
vetenskapliga filosofiens uppgift trots vissa
gemensamma utgångspunkter uppvisa
väsentliga differenser. Större
överensstämmelse mellan de båda riktningarna finner
man på två andra punkter: i deras kritik
av idealismen och i deras värdeteori.
III. En lära, i vilken man med rätta velat
se en av uppsalafilosofiens viktigaste
insatser, är kritiken av den
kunskapsteoretiska idealismen (»subjektivismen»). Denna
kritik riktar sig mot en grundtanke i gängse
kunskapsteori, nämligen den, att det
uppfattade är beroende av uppfattningen. I
sin mest extrema form hävdar den
traditionella idealistiska kunskapsteorien, att
uppfattningen och det uppfattade äro
identiska eller — som det också säges —- att
vi uppfatta blott våra egna uppfattningar.
»Världen är min föreställning» är
Schopenhauers formulering av denna tanke.
Identifierandet av medvetandet om något med
det varom man är medveten tar sig uttryck
35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
