- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtiosjätte årgången. 1947 /
42

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Finsk proletärungdom. Av Lauri Viljanen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Lauri V Hj anen

lägger sig över hans livskänsla, men trots
allt är det befriande att stå med författaren
på hans höga utkikspunkt i en atmosfär
av sval intellektualism. Siippainen har
knappast kunnat skänka sin hjälte samma
skarpa allmängiltighet som Pekkanen. Han
följer Aarne Korhonens utveckling från
år till år som ett slags narcissisk reporter.
Skildringen är genomgående ungdomligt
frisk och fylld av betagande detaljer, men
den blir inte representativ. Det är typiskt
att för Aarne Korhonen, denna proletära
bokälskare, som redan tidigt drömmer om
en bana som författare, äro det nazistiska
Tysklands bokbål en skakande och
väckande tilldragelse. Men materialets
disposition är kanske inte nog stram, man saknar
i boken den själsliga spänningen, och
speciellt som finsk tidsbild kunde den vara mera
talande och slagkraftig.

Olavi Siippainens självbiografiska roman

kan, liksom i många avseenden även Toivo
Pekkanens »I fabrikens skugga» jämföras
med Eyvind Johnsons Oloftrilogi och Harry
Martinsons Nässlorna blomma och Vägen ut.
Den nya berättarkonsten har i bägge
länderna sprungit fram ur samma källor.
Egendomligt nog: Siippainens stadsmiljö
lever dock inte sitt eget liv på samma sätt
som Johnsons Norrland och Martinsons
bondemiljö. Bakom Siippainens verk anar
man ett våldsamt uttrycksbehov, hans ord
leva, hans satser andas. Men hans egentliga
fält är tillsvidare den personliga,
medita-tiva novellistiken. Också i sin roman
använder han helst närvarande tidsform. I de
skilda episoderna koncentrerar han en
lugn och förtätad stämning, tillbakahållen
av lyrisk-ironisk meditation. En stil som
denna kan efter Aho och Sillanpää anses
typiskt finsk.

42

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:11:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1947/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free