Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Svensk romanistisk forskning under det senaste decenniet. Av docent Bertil Malmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svensk romanistisk f or s kning under
det senaste decenniet
Av docent Bertil Malmberg
\_/ VEN S K roman istisk forskning har gamla
anor. Detta är knappast ägnat att förvåna,
om man betänker, vilken central roll särskilt
det franska språket och den franska
bildningen spelat i svenskt kulturliv i äldre tid.
Den romanistiska forskningen i vårt land var
från början utpräglat filologiskt inriktad och
ägnade även den rent litterära sidan av
ämnet en väsentligt större uppmärksamhet,
än vad som varit brukligt under senare år.
Textkritiken och det vetenskapliga
utgivandet av äldre texter intog en central ställning
i denna svenska forskning. Med den s. k.
junggrammatiska skolan — under 1800-talets
senare del och kring sekelskiftet ■—■
uppblomstrade emellertid även i vårt land en
rent lingvistisk språkvetenskap, vilken alltså
hade språket självt, icke tolkningen av de
bevarade skriftliga dokumenten, till föremål.
Den svenska romanistiken under det sista
decenniet har i huvudsak följt de linjer, som
den äldre generationen språkvetenskapsmän
utstakat. Det kan vara skäl att börja denna
översikt med den filologiska forskningslinjen,
främst representerad av den rena textkritiken,
ett arbetsfält, där vår romanistik kan se
tillbaka på en lång och ärorik tradition.
När professor Emanuel Walberg i Lund
år 1900 debuterade som textutgivare med sin
ännu som förebildlig ansedda utgåva av en
fornfransk bestiaire, inledde han på detta
område en serie av arbeten, som ännu icke
nått sitt slut. Professor Walberg står 8 år
efter uppnådd pensionsålder fortfarande mitt
uppe i en fruktbar vetenskaplig verksamhet,
vilken under den senaste tioårsperioden bl. a.
resulterat i en kritisk edition av en fransk
allegorisk dikt från 1300-talet, Le chant du
Roussigneul (1942). Man väntar när som helst
att i tryck få se den edition av ett annat
fornfranskt diktverk, Le tombel de Chartrose,
som han ägnat sina krafter de senaste åren
och av vilket han publicerat smärre
brottstycken. De lovord, kritiken hade redan för
Walbergs förstlingsverk och som upprepats
varje gång en ny utgåva av hans hand sett
dagen — för kritisk skärpa, sunt omdöme,
bindande argumentering och grundlig
real-kännedom — gälla alltjämt om hans
vetenskapliga produktion. Han har under senare
år även publicerat en rad smärre studier i
språkliga och, vid ett par tillfällen, rent
historiska ämnen (t. ex. Historisk tidskrift
1944). Och 1936 utgav han sin studie Quelques
aspects de la litterature anglo-normande, där han
givit en välskriven sammanfattning av egna
och andras forskningar rörande den franska
litteraturen i England under medeltiden.
Emanuel Walberg torde mer än någon annan
ha bidragit till det anseende, svensk
romanistisk forskning åtnjuter i utlandet.
Professor Walbergs lärjungeskara blev
aldrig stor. Efter hans avgång från professuren
(1939) utkommo emellertid en rad
textavhandlingar av elever, vilka börjat sina
vetenskapliga studier under Walbergs ledning och
fått sina avhandlingsämnen av honom. Början
gjordes 1940, och sammanlagt utkommo i
snabb följd fyra avhandlingar, av vilka jag
nämner Arvid Thordsteins edition av Le
bestiaire d’amour rimé (1941) och Börje
Schlyters av La vie de Thomas Becket par
Beneit (s. å.), en anglonormandisk version av
en legend, åt vilken professor Walberg själv
ägnat djupgående forskningar och som i en
annan version är föremål för dennes största
textkritiska verk. Följande år publicerade så
Einar Ronsjö sin edition av ett diktverk av
den kände normandiske skalden Wace (La
vie de Saint Nicolas par Wace, 1942). Med de
fyra texteditioner, som Walbergs lärjungar
under senare år framlagt som
doktorsspeci-mina, förefaller den romanska textkritiska
traditionen vid Lunds universitet att ha nått
sitt slut.
Även Johan Vising, göteborgsromanisten,
var in i det sista sysselsatt med textkritiskt
forskningsarbete och hade en lång och
fruktbärande filologisk verksamhet att se tillbaka
på. Ett av hans allra sista arbeten var en
studie över den anglonormandiska dikten
Femma*(i Studia neophilologica XV, 1943).
Som ett annat exempel på Visings
beundransvärda vitalitet även på ålderns höst må inom
43
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
