Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Tre dikter. Av Lars Gustav Hellström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRE DIKTER
Av LARS GUSTAV HELLSTRÖM
Fjärran, fjärran blommar dagen,
sommarlång. —
Varför är jag bara outslagen
sång?
Enkla lyckan som ska skapa världen
sjöng jag om.
Kunde inte ta emot den, när den
kom.
Kunde inte blomma liksom dagen,
sommarlång.
Kunde bara vara outslagen
sång.
Att få kasta masken och stiga
naken ur spelets roll. —
Men alltid hittar man något
räddande förbehåll.
Att få hänga ångestkostymen
på glömskans barmhärtiga spik.
Vem är det som spelar därute
förbjuden musik?
O längtan att lämna det hela
och naken i mörkret stå. —
Jag hatar ju rollen men spelar
den ända till slutet ändå.
Född ur förgängelsens mull
vill jag för sångens skull
gå bortom tiden och rummet.
Just när ett stråkdrag dör,
stiger mitt väsen utanför,
blir som en vind förnummet.
Befriad, i skugga och dröm
släpper jag tankarnas töm,
sjunker i djupet som brinner.
Gäckande gränser och tvång
blir jag till stråkdrag och sång,
medan mitt jag förbrinner.
62
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
