Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Bellmans farfar. Professor Johan Arent Bellman. Av Arvid Stålhane
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bellmans farfar
Titelbladet till Charles Moutons lutebok, Paris 1680.
Arbetet tillhör C. A. Claudius’ musikhistoriske Samling i Köpenhamn.
olika ämnen i teologi och kyrkohistoria,
båda delarna utgöra huvudstudiet här.»
Bellman avslutar brevet med sin »ödmjuka
rekommendation hos fakulteten och många
vördsamma hälsningar till andra vänner
och gynnare».
Från resan äro bevarade åtta brev,
skrivna på franska, engelska, grekiska, latin
och italienska. Fyra äro skrivna till Lars
Norrman. Av de fyra andra, daterade Paris,
är ett till den berömde resenären och
språkmannen J. G. Sparfvenfeldt och tre till
den tjuguårige greve Edvard Gyldenstolpe,
vilken varit magister Bellmans elev i
Uppsala. Sorgeåret efter fästmön förklara de
svarta lacksigillen med fem små stjärnor
och Bellmans initialer i spegelmonogram.
Eget nog var Gyldenstolpe själv i Paris
samtidigt med Bellman. Ett mycket långt
brev på engelska till den unge greven,
skrivet den i juli »på morgonen», har sitt
förnämsta intresse som ett utmärkt prov på
ståndsskillnaderna vid denna tid och på
den undantagsställning adelssönerna då
åtnjöto vid våra universitet. Tre fjärde-
delar av brevet innehåller ingenting annat
än en enda devot hyllning av adressaten
hållen i barocktidens mest pompöst
litterära stil. En kort återblick på de franska
kungarnas förhållande till påvestaten
avslutar skrivelsen. Av det synnerligen elegant
formade brevet till Sparfvenfeldt framgår
att Bellman vid denna tid icke var bekant
med honom, »men,» skriver han, »jag har
sedan lång tid tillbaka hyst den allra största
högaktning för Eder». Brevet är intressant,
därför att det visar att Bellman även till
en viss grad behärskade spanska. Genom en
annan svensk vet han, att Sparfvenfeldt
önskar få avskrifter av några kapitel i en
spansk bok. Han gläder sig nu åt att komma
i förbindelse med honom genom att kunna
göra honom denna tjänst, som ju i alla fall
blir ganska obetydlig, då han ändå
»tillbringar så gott som hela dagarna på Kungl,
biblioteket». Slutligen uppräknar han en hel
rad franska lärde, »vilkas vänskap jag
hedras med», och vilka bett honom
framföra deras hälsningar. Brevet är daterat
den 10 februari 1699.
69
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
