- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtiosjätte årgången. 1947 /
70

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Bellmans farfar. Professor Johan Arent Bellman. Av Arvid Stålhane

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Arvid Stålhane

Några veckor senare ser man en dag en
liten satt, men välväxt kavaljer sakta
vandra utmed vänstra Seinestranden. Hans
mörka allongeperuk faller i välfriserade
lockar som en lejonman mot axlar och rygg.
Under pälskragen skymtar den vita
långhalsduken, elegant knuten à la Steinkerque.
Den unge lärde, som icke är någon annan
än vår BELLMANNUS, betraktar med
kännaremin det brokiga beståndet i
bouqui-nisternas lådor, från de väldiga
kalvskinns-folianterna till de små behändiga
duode-serna i gulnat pergament. Där är högar av
kartrullar och gamla gravyrer. Johan Arent
måste dra på munnen åt Jaques Callots
sprattlande små figurer i någon festlig
karneval eller commedia del arte. Där är
modebilder av Bonnard och Abraham Bosse och
bland några illa medfarna exemplar av
Nanteuils mästerliga kopparsticksporträtt
hittar han också en bröstbild av Fouquet,
den förmente auctorn till »Les conseils de
la Sagesse», vilket arbete han själv några år
senare skulle ge ut på svenska. Men det är
böcker Bellman nu är ute efter, i
bokhandeln äro de alldeles för dyra, och han står
just och väger ett tämligen sönderläst
exemplar av Malebranches »Traité de
morale» i handen, då han i detsamma bland
étalaget upptäcker något som genast fångar
hans intresse. Det är en redan nu
svåråtkomlig lutebok av den kände virtuosen
Charles Mouton, tryckt 1680, vars
graverade titelblad med förfärande anakronism
framställer mytens Arion spelande på luta.
På delfinens rygg når sångaren just
hemlandets kust vid Corinth och över sväva tvenne
putti uppbärande en bandeau med titeln:
»Piéces de Luth sur differ/ts modes
com-posées par Mons/r Mouton.» Handeln är
snart uppgjord och med sitt fynd i fickan
vandrar Bellman förtjust hem till sitt logis,
där den unge Fleming just invigs i
fäktkonsten senaste finesser av en sprättig maitre
d’armes. Bellman låter sig ej störas. I bokens
företal läser han, att man vid lutspelet fram-

för allt skall ha en lätt hand och icke gå på
för fort, eftersom »ett brådstörtat tempo
icke är väl ansett hos folk, som har fina öron
och förstår sig på denna tjusande konung
över alla instrument». Utom några
preludier utgöras de 29 melodierna av idel
danser såsom Pavanne, Gigue, Courante,
Sarabande, Canarie, Paillard, Menuet,
Passa-caille, vanligen med någon insmickrande
eller kuplettartad titel såsom »Le dialogue
des Graces sur Iris», »La doucereuse», »La
changeante», »Les amants brouillés» etc.
Bellman raderar belåtet ut den forne
ägarens namn i boken, skär upp en ny gåspenna
och skriver på försättsbladet sitt valspråk:
»En Dieu mon esperance», därunder sitt eget
namn »J. Bellman» och inköpsdagen, »Paris
le 27 fevrier L’an 1699».

Efter det årslånga uppehållet i Paris,
varunder Bellman icke blott ägnat sig åt sina
omfattande språkstudier utan som en
sannskyldig Rudbeckian även åhört
föreläsningar i naturvetenskaperna, såsom
astronomi och kemi, fortsattes resan på
senhösten 1699 till Italien. Där är slutmålet Rom,
dit ankomsten sker efter fyra månaders
resa med längre uppehåll i en del franska
och italienska städer, framför allt i Florens,
där Cosimo III:s berömde bibliotekarie
Magliabecchi även orienterade Bellman i sin
egen samling av dyrbara handskrifter och
sällsynta verk.

Om uppehållet i Rom har 1710 års
minnestal föga att förmäla. Den varma
högsommaren inbjöd givetvis inte till längre
inom-husstudier, det blir framför allt
byggnadsmonumenten som våra resande ägna sitt
intresse. Ett numera förkommet manuskript
av Bellman över ämnet: »Antiquitates
Ro-manae. . . que ad urbem pertinent» etc.
har väl varit frukten av dylika studier. De
förakta inte heller vad osteriorna kan ha att
bjuda på och njuter av det brokiga folklivet
på gator och torg. Man tycker sig se dem
där nere, den unge Bellman och hans
discipel, flanerande i folkvimlet på Romas liv-

70

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:11:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1947/0088.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free