Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Hermann Hesses och Franz Werfels utopier. Av Walter A. Berendsohn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hermann H e s s e s och Franz W er f ei s utopier
vårda blommorna i huset. Det var en gång
hennes hem!
Även människorna hos Werfel bo under
jorden, men han uppehåller sig inte länge
vid sentimentala återblickar, han är bara
nyfiken och vetgirig, och han smittar sina
läsare. Vi se in i en högt utvecklad
civilisation. Tekniken har gjort människornas liv
behagligt. De underjordiska rummen äro
uppvärmda och belysta, tapetserade som
var och en önskar sig; ty det man önskar
blir verklighet. Maträtterna äro ytterst
koncentrerade och oanat välsmakande. Inga
ålderdomstecken synas hos människorna.
Deras umgängesformer äga en dämpad
vänlighet, de undvika alla starka sinnesrörelser.
För att förflytta sig från ett ställe till ett
annat behöver man bara låta små kulor löpa
i en ränna i en liten dosa och önska sig vid
målet, så är man där. Den mentala
tidsåldern övervinner avstånden på andlig väg.
Den kallas astral-mental därför att dess
elit i Djebel, den högsta bildningens berg,
lärt sig övervinna även avstånden i
världsrymden. Gästen från vår tidsålder, F. W.,
deltar i en lektion i kometgymnastik, ja
han besöker själv i äventyrlig fart två
planeter och räddas med nöd och näppe av
två änglar, då han håller på att sjunka ned
i lavahavet genom den ena planetens ännu
bräckliga skorpa.
Den dagliga tidningen skrives med
stjärn-skrift på natthimlen. Det pågår just en
diskussion om frågan huruvida tillvaron
förutsätter en skapare, vari F. W.,
därtill uppfordrad, ingriper med ett
sofistiskt avgörande. Detta förskaffar honom
inte bara en hög utmärkelse, utan också
audienser hos de högsta dignitärerna,
regenten, katolska kyrkans överhuvud och
den visaste mannen i Djebel. Även resorna
ut i världsalltet lösa elitmänniskorna från
jordiska göromål. Den visaste har
förkrympta armar och ben, han svävar som
en luftballong under taket. Men i det
mentala riket är han lika bevandrad som i det
astrala. Utan möda spinner han trådar ut
ur F. W:s hjärna och visar honom i en
väv den mest avgörande timmen i hans liv.
Majoriteten av de astral-mentala
människorna behöver inte arbeta. Det finns en
avskild trädgård där »arbetaren» verkar
med de sina. Kosmiska strålar ha länkats i
människornas tjänst och leverera den
nödvändiga energin för att tillfredsställa alla
behov. Atomenergins användning lämnas
åsido. Arbete skapar livsglädje. I
»arbetaren» har Werfel skapat en fullblodig gestalt
som sjungande och lekande med rimmade
ord går omkring i sitt rike, en bild av
sprudlande alstringskraft.
Denna utopiska värld tycks fullkomlig,
en önskeuppfyllelse utan vank. Men detta
första intryck är endast yta och sken. Små
tecken till oro uppträda varnande här och
där. Liksom glaspärlespelarnas orden hotas
detta astral-mentala rike av undergång.
Det finns enstaka ställen på jorden som
inte kommit under den skildrade
civilisationen, där alltså livet ännu försiggår
liksom på vår tid ovan jord, i brokig,
lidelsefull rikedom. Bland de astro-mentala har
det uppstått en sammansvärjning för att
bekriga dessa »jungel»-områden. Under en
teaterföreställning lossas det första skottet.
Vad som inte hänt sedan generationer
tillbaka inträffar, en människa blir med våld
bragt om livet. Det är tecknet till krigets
början. Men jungelmänniskorna äro inte
orustade. De ha fjärrskjutande kanoner
som skicka ut psykiska störningar. Under
verkan härav gripas de annars så lugna
astral-mentala människorna av panik. Det
finns en väldig håla djupt under jordytan
där jättearbetet för att skänka en behaglig
död fått sin plats. I skildringen av denna
anstalt för euthanasi når Werfels fantastik
sin höjdpunkt. De levnadströtta bäddas ner
i en mylla som utvecklar dem bakåt, så
att deras kropp skrumpnar och deras
medvetande mer och mer försvinner. Ett bad
i en sjö bortriver hos den motsträvige den
83
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
