Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Tre dikter. Av Martha Larsson - Den blinde log på gatan - Den mörka natten är vår klara dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRE DIKTER
Av MARTHA LARSSON
Den blinde log på gatan
Sköljer mot örats kust en dyning upp ur
gatans hav av tusen skilda ljud?
Finns där en ton, som inte vi kan höra,
en melodi som lever
stilla i sorlet?
Står där ännu en hettande skrift på
ögats hinna, skriver ådernätet in de
hektiska ord som ropats högt eller
viskades av en mun som
trycktes mot örat?
Ligger kanske ett barns snöflingelätta
leende kvar fast ögat är slutet
och barnet som lekte och log är borta
eller har slutat att le så
ljust som ett snöfall?
Bor där en vallmoskrift, en outtolkad,
böjer sig blommor på sviktande stänglar,
ritar ståndarmjölet in ett drömblått
mönster på det döda ögats
mjölkiga hinna?
Den mörka natten är vår klara dag
Den mörka natten är vår klara dag.
I natten dyker vi och upp ur bruset
av nattens starka vattenvirvlar för vi
en kopparfisk med blanka fjäll i ljuset.
I djupet lever sammanslingrat allt.
På slemmiga och slamomflutna fötter
står rotad djupt den späda, vita
blomman:
i natten har den blomman sina rötter.
Allt bor i natten liksom formen bor i
stenen
och väntar dold av mörkret
hammarslagen,
väntande våndan under mejselhuggen:
förlöst ur natten föds den klara dagen.
Allt bor i den. Men släck ditt vita
spårljus,
låt månen ensam vaka när du lyfter
skatten
ur vågorna och tar den till ditt öga.
Bestrålad av ett hemligt ljus är natten.
117
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
