Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Poeten och pekstickan. Av Erik Ekelund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erik E k e l u 11 d
dan Neiglicks kallsinniga kritik av
»Barndomsvänner» i Finsk tidskrift. Det stora
felet med denna recension var att Neiglick
nästan enbart talade om det som
Tavast-stjerna borde ha gett och knappast alls
dröjde vid de stora förtjänsterna i
romanen sådan den var: den subjektiva lyrism,
som ligger kvar som ett skimmer över den
långt efter det så mycket i den objektivt
hållna åttitalslitteraturen har blivit torrt
och dött som fnöske.
»Fostermor och fosterson» har dock av
allt att döma också en mera fjärran liggande
bakgrund, en bakgrund i barndomsminnen,
som för alltid har präglat diktarens själsliv.
Söderhjelm talar i sin biografi över
diktaren om det drag av bestämdhet, som
kännetecknade dennes far, generalmajor
Carl Johan Tavaststjerna. Och i sin
minnesteckning över skalden-ungdomsvännen i
Finsk tidskrift 1899 framhåller Jarl
Hagelstam likaledes att Tavaststjernas far
beskrivits som en man med ett hårt och
våldsamt lynne. Carl Johan Tavaststjerna var
inte för ro skull en gammal officer, van att
befalla och bli åtlydd. När Tavaststjerna i
»Lille Karl» återupplevde sin barndom,
mindes han också »en sträng och mäktig
far, vars minsta vink eller rynkning på
ögonbrynen bragte drängarna att stanna
med mössan i hand och pigorna att springa
så kjolarna fladdrade».
Ytterst anar man bakom den
lidelsefulla indignationen i »Fostermor och
fosterson» något av Tavastst jernas omedvetna
opposition mot sin stränga far, som sökte
böja och gestalta sonens trotsiga
personlighet efter sina egna linjer och former. Att
fröken Sallgren får figurera som
skott-tavla är en yttring av medvetandets
censur, som låter diktarens undanträngda
tankar och känslor uppenbara sig endast i
förvrängd form. Diktningen är befryndad
med drömmen, i vilken de bortträngda
önskningarna stiger upp till medvetandet
först sedan de undergått sådana
förvandlingar att de kan moraliskt accepteras av
drömmarens psyke.
122
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
