Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - En skämtsam kyrkofader. Av Anders Cavallin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anders C av allin
efter hemkomsten ned och skrev ett nytt
brev i samma stil. Förra gången gick han
huvudsakligen löst på naturen; nu blir själva
klostret och de primitiva förhållandena offer
för hans vassa penna.
Innan vi läsa det senare brevet, skola vi
erinra oss slutorden i det föregående: Om du
tar skämtet med jämnmod, så är det bra. Men
om du inte gör det, skall jag skriva ännu mer.
Härmed kan jämföras inledningen i nästa brev.
Eftersom du tar skämtet med jämnmod, skall jag komma
med resten. (!) Ingressen är från Homeros:
Men gä nu vidare, skald, och sjung om ståten därinne!
Hos Homeros, Odysséen 8.492, står det
emellertid: Men gå nu vidare, skald, och
besjung den ståtliga hästen! — Det är Odysseus,
som uppmanar sångaren Demodokos att sjunga
om den trojanska hästen. Gregorius byter helt
enkelt ut ordet för »häst» mot något som kan
översättas med »därinne» och får på så vis en
värdig ingress. Sedan går han på utan hämningar:
Skjulet utan tak och dörrar, härden utan eld och rök,
väggarna, som torkats vid eld, för att vi inte skulle bli
träffade av leriga droppar, vi Tantali olyckskamrater och
fördömda, som törstade mitt i allt vattnet; vidare det där
ynkliga och näringslösa gästabudet, som jag kallades till
frän Kappadocien, inte som om det hade gällt till de
fattiga lotofagerna (»lotusätarna» voro förnöjsamma
vegetarianer, som det berättas om i Odysséen) utan till
Alkinoos’ bord (Alkinoos var den rike kungen på
faia-kernas ö, där Odysseus blev spolad i land och så
småningom rikligen förplägad samt erbjuden
kungadotterns hand), jag, en ny stackars skeppsbruten. Ja, jag
minns de där bröden och såserna (så kallades de), och jag
kommer också att minnas dem, och hur tänderna halkade
kring brödstycketia och sedan reste sig och »segade sig
ut» liksom ur murbruk. Det där kan du förresten
deklamera om själv i högre tonarter; de egna hemska
upplevelserna kan ge din röst en ljudlig klang. Om jag inte
snabbt hade blivit räddad ur det där av denna storslagna
kvinna, som i sannaste mening förplägar de fattiga, jag
menar din moder (den heliga Emmelia, Basiüus’
fromma moder, som kanske kom och avlöste Gregorius.
Huruvida hon verkligen utövade välgörenhet bland
de fattiga och inte bara orsakade Gregorius’ återgång
till en mindre spartansk diet, är inte bekant), en
räddande hamn, som i rätta ögonblicket visat sig för
vinddrivna sjömän, så skulle jag för länge sedan ha varit
död, inte så mycket prisad för den politiska tron (—■ det
pontiska munklivets kristendom) som beklagad.
Hur skall jag kunna underlåta att tala om de där
trädgårdarna, som inte är trädgårdar och som är utan
grönsaker, om Augiasdyngan, som vi mockade ut ur huset
och fyllde trädgårdarna med, när vi drog vagnen, som
var lastad med ett berg av dynga, jag . . . (här är texten
i oordning) och du, den fine mannen, med den här
nacken och de här händerim, som ännu bär spär av mödorna,
o land och sol, luft och dygd (för att nu deklamera en
smida)! Vi slet pä det viset inte för att slå en bro över
Hellesponten utan för att jämna en klippa.
Om du nu inte alls vredgas över att detta säges, sä
tar inte heller jag illa upp. Men om du blir förargad,
hur förargad skall inte jag dä vara över fakta! Jag för-
bigår det mesta, med hänsyn HU aili del myckna andra,
som jag fått njuta av.
Äntligen ett vänligt ord på slutet! Därmed
anser sig väl Gregorius ha tackat för senast.
Man kan emellertid knappast säga, att
Gregorius var en tacksam matgäst. Sedd från
modern svensk konventionell synpunkt
innebär hans nedgörande kritik av den enkla
födan helt enkelt en klar oartighet. Så säger
man inte om den mat man blivit bjuden på,
hur mycket man än skämtar!1 Det som
Gregorius säger om bostaden, trädgården m. m.
är inte heller påfallande artigt eller
hänsynsfullt. Man tycker nästan det är synd om
Basi-lius, som får sina ideal trampade i smutsen (för
att inte säga gödseln!). Men han tålde nog
ett sådant gensvar på sin entusiasm och visste
förmodligen, var han hade vännen Gregorius.
Man behöver inte sväva i tvivelsmål om
att de båda breven äro skrivna på skämt.
Det försäkrar Gregorius själv i ett tredje
brev av mera allvarlig natur (nr 6 i samlingen),
där han vill bli tagen på allvar men mycket
väl kunde riskera motsatsen efter det myckna
raljerandet. I själ och hjärta är han tacksam
för att ha fått pröva på munklivet med dess
välsignelser, men i skämtet kan man spåra
en viss aversion mot vedermödor och
bristande komfort. Han var inte av samma
asketiska läggning som Basilius. Det lyser
igenom i inledningen till det tredje brevet:
Det som jag förut skrev om livet i Pontus, det skrev
jag på skämt. Men det som jag nu skriver, det är riktigt
pd allvar. Vem försätter mig väl tillbaka till dessa
förgångna dagars månad, då jag tillsammans med dig
frossade i att fara illa? Ja, självpåtaget
obehag är att föredraga framför något påtvingat
angenämt.
I fortsättningen sjunger Gregorius
Pontus-livets lov. Han prisar psalmsången, nattvaket,
bönerna, det andliga livet, gemenskapen, de
teologiska studierna, det dagliga arbetet med
vedhuggning, stenbrytning, trädgårdsskötsel,
dikning m. m.
De tre breven utgöra värdefulla dokument
om det pionjärarbete, som det österländska
munkväsendets skapare bedrev i den pontiska
ödemarken. Det är dokument av mera
ovanlig sort; särskilt kan det sägas om de båda
skoj friska breven, som på sitt speciella sätt
belysa munklivets besvärligheter. Väl värd
att minnas är bilden av Basilius den store
och Gregorius av Nazians, där de i sitt
anletes svett släpa på en överfull gödselvagn.
1 Jag diskuterade en gång saken med en dansk
akademiker, som försäkrade, att sådant i danska
kretsar »gaar udmærket».
132
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
