- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtiosjätte årgången. 1947 /
148

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Kring ett Josephsonporträtt. Av Ingrid Mesterton

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ingrid Mesterton

Vänder man målningen upp och ned och
betraktar i stället för porträttet
näcken-bilden, får många av klädedräktens
egenheter, dess starkt kontrasterande
glansdagrar och skuggpartier, sin förklaring.
De »metalliska reflexerna» visar sig
nämligen vara månskensglittrande vatten i
en landskapsfond utformad i anslutning
till de tidigare näckenmålningarna. Vad
man ser av den välkända bilden med
spelmannen inskränker sig till överdelen:
porträttansiktet har tydligen avhållit honom
från att utforma näckgestaltens nederparti.
Till vänster ses, målad i olika toner av
grått, klippan i skydd av vilken Näcken
sitter och spelar. I mitten rinner den
pärlemorskimrande forsen. Till höger
skymtar en mörk landremsa. Av själva figuren
tilldrar sig ansiktet, som står blekt mot den
mörka klippan, huvudintresset. Det är
mera ingående behandlat än fiolen och
armarna som endast skisserats med breda
drag av vitt och olika nyanser av grått.
Håret är gråsvart med ett pastost tillsatt
mörkgrönt. Huvudformen är framhävd
medelst en ristad ljus begränsningslinje. Några
lätta penseldrag i torrt vitt antyder helt
svagt fortsättningen på forsen till höger
om huvudet.

Om mycket i bildens uppbyggnad och
färgskala har starka beröringspunkter med
de tidigare näckenmålningarna råder det
dock vad själva uttrycket beträffar
väsentliga olikheter. Denne Näck är en
drömmare med stora sorgsna ögon, med
inåtvänd blick, som halvt frånvarande sitter
och framlockar toner ur sitt instrument.
Hos honom finns ingenting av de tidigare
figurernas patos, han är självuppgiven,
borta är den spända kraften, borta är
lidelsen. Huvudet är framställt en face, inte
som tidigare kastat snett bakåt, och delvis i
skugga. Håret är inte målat med den
smekande rytm som kännetecknar varje del i
de båda stora målningarna, utan faller
rakt ned i pannan under bladkransen.

Erik Blomberg har redan i en studie
(Spelmannen och sprattelgubben, BLM
1946) framhållit Kristusdraget hos »Näcken»:
ingenstädes framträder det kanske
tydligare än här. Detta har sitt särskilda intresse
om man betänker att det var på samma
pannås baksida som Josephson omkring
år 1890 målade den smultna, underbart
känslomättade bilden av »Gåslisa». Även här
rör det sig om nordisk folkpoesi i förbund
med Kristusmystik. Det är inte en vanlig
sagoprins som uppenbarar sig för herdinnan
där hon i den blå sommarnatten med en
törnros vilande på den lyftade armen sitter
och kammar sitt gyllne hår. Det är ett
Kristusbarn med bloddroppar under
törnekronan, en krucifixgestalt. Men inte med
korsfästa armar utan med händerna tryckta
mot hjärtat. Oförmedlat går tankarna till
Josephsons om Almqvist erinrande dröm
på midsommaraftonen under den första
Norgeresan där han ser sig själv hänförd,
med blödande händer räcka systern Gelly
de darrgräs och törnrosblad hon bett om,
beredd att ge henne »varmare blod» om
hon så skulle fordra. Redan här gör sig
den offertanke gällande som skulle spela en
sådan framträdande roll under
sjukdomstidens första skede.

När kan då den nya näckenbilden ha
tillkommit? Med säkerhet kan sägas att
den är sekundär i förhållande till porträttet.
Om den sedan skall placeras före eller efter
sammanbrottet sommaren 1888 är däremot
en fråga som måste lämnas öppen. Den
möjligheten är inte utesluten att bilden
tillkommit som en skiss för minnet under
de oroliga åren före krisen. Josephsons
psykiska splittring och svåra ekonomiska
belägenhet kunde ses som förklaring till
detta hans sätt att lägga upp ett nytt
motiv på den gamla målningen. Med större
sannolikhet kan man kanske ändå förmoda
—• härför talar den något primitiva
tekniken —■ att den tillkommit under den
egentliga sjukdomstiden. Möjligen är denut-

148

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:11:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1947/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free