Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Tage Hedqvist. Av Gunnar Hellman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tage
Hedqvist
Och han tillägger: »Till Cézanne kommer
man alltid.»
Mötet med Cézanne på Louvre blev
för Hedqvist något av en uppenbarelse.
Dag efter dag låter han denne målares
styrka strömma över sig. Här lär han sig
vad målmedvetenhet och konsekvens är.
Här lär han också att varje detalj måste
underordnas det hela.
Full av nya ideer och skapariver
återvänder konstnären hem till Sverige igen för
att ta upp kampen med alla de motiv, som
väntar. 1937 är han klar för
debututställning på Svensk-Franska Konstgalleriet.
Hedqvist framhåller gärna sin glädje över
att det just blev i denna utställningslokal
hans debut ägde rum. »Hur många unga
konstnärer har inte Gösta Olsson tagit sig
an och hjälpt fram genom att stödja dem
när de bäst behövde det, och vad hade vi
överhuvud taget fått se här i Stockholm
av franskt måleri, om inte han hade
funnits.» Det var denne framsynte
konsthandlare, som införde en ny metod i vårt
utställningsliv — nämligen den som
till-lämpas i Frankrike. Endast avundsjuka
och illvilja kan ha något att invända mot
det. Detta som en parentes.
Det kan vara intressant att undersöka
hur kritikerna reagerade inför Tage
Hed-qvists debut. Det visar sig då att samtliga
var mycket positivt inställda: »En starkare
verklighetspust än man är van vid i
modernt måleri. Det är detta, som kanske är
det mest stimulerande hos denne unge
målare, att verkligheten har ett värde i
sig, inte bara som måleriskt motiv och
dekorativ ytfyllnad . . . Det finns dessutom
en strävan till monumentalitet som inte
allt är av alldaglig natur . . . Han är det
verkliga målartemperamentet, någonting
mitt emellan Gauguin och van Gogh. Men
ändå är han sig själv, ett gnistrande,
varmt och glödande målartemperament. . .
Han har ett fast och starkt grepp både på
färg och form.» Man fäste sig också vid
Sommarporträtt. Oljemålning.
1941.
hans romantiska temperament och
lättrörda lyriska reaktionsförmåga.
Vad som är intressant och som märktes
ganska tydligt på denna utställning, är hans
svängningar mellan två poler. Den ena
visar sig t. ex. i »Stormen kommer i
gryningen», där han med rent måleriska
medel velat suggerera fram en stämning,
medan han i en sådan tavla som »I soffan»
gjort en klart avgränsad bild med fast
byggnad. Således: stämning kontra
bildform.
Ett problem, som konstnären gärna och
ofta sysslar med, är atmosfärskildringar.
På utställningen 1938 visar han bl. a. en
rad tavlor, där luften och ljuset intar den
centrala platsen. Han skyr inte häftiga
sammanställningar mellan varma och kalla
färger som i t. ex. »Vårvintermorgon», där
han ger en oerhört stark verkan av den
isiga rymden. Ibland söker han också på
rent impressionistisk väg lösa ett motiv i
163
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
