- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtiosjätte årgången. 1947 /
173

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Alexanderhuvuden i Köpenhamn, Konstantinopel och Alexandria. Av Ivar Hjertén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

A lexander huvuden

för långt. Fullständigt oförstående ställer
jag mig till den allmänna villigheten att
här spåra Lysippos’ stil — som bekant
Alexanders »hovporträttör» med exklusivt,
men ej respekterat privilegium —- då jag
omöjligt kan finna någon affinitet mellan
detta lugna, likgiltiga, temperamentslösa,
trötta och slitna ansikte utfört i en torr
och rentut sagt tråkig stil och den store
reformatorns dynamiska, rörliga, patetiska,
ibland drastiska, alltid själfullt
naturalistiska konst.

Vad beträffar litterära notiser kommer
Plutarkos nästan ensam i betraktande.
Vad andra meddela, är mestadels
betydelselöst eller också fantastiskt. Plutarkos
låter oss veta, att Alexanders hår ■—- läs
pannlockarna —• voro »upprättstående».
Det lär ha berott på våldsamma ritter med
bart huvud. Hur det tog sig ut, visar
Azarahermen tydligt. På ett stäUe meddelar
Plutarkos, att Alexander »höll blicken
uppåtriktad — i förening med en lätt
lutning av halsen», på ett annat få vi veta,
att lutningen gjordes »åt vänster», på ett
tredje talas om en »vridning av halsen».
Nu är ju lutning och vridning inte samma
sak, men kanske har Plutarkos med det
diskordanta uttryckssättet åsyftat
detsamma, men vilketdera? Enligt en annan
teori framtvingar en vänsterlutning av
halsen automatiskt en högervridning med
ett uppåtriktat ansikte. Den ärade läsaren
kan ju pröva teorins riktighet på sig själv.
Ett faktum är att den träffar bra in på
flera Alexanderhuvuden som räknas till de
säkra. Kanske var det denna egendomliga
huvudställning som gav Alexanders blick
det »smäktande» drag man finner nämnt i
Plutarkosöversättningar på olika språk,
ehuru de svårtydda ord denne använder
egentligen bara betyda »fuktighet»,
möjligen »fuktig glans». Vi få också veta, att,
när enklare konstnärer försökt framhäva
detta sistnämnda drag, så tappade de bort
det »manliga» och »lejonlika» — det sista

Alexanderhuvud.

Ny Carlsbergs Glyptothek.

väl närmast suggererat av hårsvallet som
liknade en man —• under det stormästaren
Lysippos förstod konsten att låta båda
egenskaperna komma till tals utan att
upphäva varandra. Hur det egentligen gick
till, är nog litet svårt att förstå. Av
Aelia-nus få vi veta, att Alexanders ansikte kunde
ha något »skräckinjagande». Var det mest
under den orientaliska perioden? Om andra
för Alexanderhuvudet så karakteristiska
drag som pannvalvets egendomliga
byggnad, den vänstra ansiktshalvans inklusive
hjärnskålens kraftigare utveckling ■—
enligt en auktoritet som prof. S. Henschen
ett bevis på högt utvecklad intelligens —
näsprofilen, munnens och hakans
personliga linjer yttrar sig tyvärr varken Plutarkos
eller någon annan antik författare.

Efter denna ofullständiga introduktion

173

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:11:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1947/0199.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free