Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Alexanderhuvuden i Köpenhamn, Konstantinopel och Alexandria. Av Ivar Hjertén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A. lexander huvuden
bröst och måge blottade och en tunn,
veckrik mantel löst kastad över vänstra
skuldran och insvepande underkroppen.
Högra armen saknas, den vänstra, som
håller ett fragment av något föremål, är
tillfogad men liksom huvudet otvivelaktigt
tillhörig. Den första tolkningen som en
Apollo var givetvis ohållbar. Wiegand gav
säkert den rätta, då han fastslog, att de
endast lätt idealiserade anletsdragen återge
Alexander och att fragmentet i vänstra
handen är del av ett svärdfäste, vars klinga
inom slidan vilat i vecket mellan gestaltens
överkropp och vänstra armen; i så fall bör
högra armen ha stött sig på en lans eller
en skepter. Det är alltså fråga om en
krigisk Alexander, även om överkroppen
inte är pansarklädd utan heroiskt naken.
Det stränga, nästan hårda ansiktsuttrycket
och den forskande, mörka blicken kommer
iakttagaren att tänka på hur Alexander
bör ha sett ut vid en mönstring eller
förbimarsch av trupperna. Därav också den
lugna hållningen. Pannans delade kontur,
näslinjen med minimal bukt, det långt
tillbakadragna ögat, munnens och hakans
linjer, kindernas fasta formning säkra
identiteten. En av allt att döma tillhörig
sockel upplyser att »Menas, Aj as’ son, från
Pergamon gjorde verket». I så fall visar
det sig, att den så våldsamt patetiska
pergameniska konsten också var i stånd att
skapa ett verk i lugn, statuarisk pose.
Under en rundresa till alla för
Alexanderikonografien betydelsefulla museer,
företagen med korta avbrott för att
behålla intrycken färska, gjorde bland det
stora antalet studieobj ekt inget ett så
fascinerande intryck på mig som
Pergamonhuvu-det. Inte bara arbetets höga kvalitet utan
framförallt ansiktets personligt levande,
själfulla minspel skapade intrycket. Se
där ett marmorblock, som verkligen
tycktes leva, andas, färdigt att i nästa sekund
låta en ström av ord välla fram mellan
vibrerande läppar! Identiteten, som först
Huvud från Pergamon.
Konstantinopels Museum.
starkt ifrågasattes, kan numera anses stå
utom diskussion efter fyndet av de s. k.
Abukirmedaljerna, vars säkra
Alexanderbilder en face visa identiskt samma över
tinningarna i tämligen korta, svagt
buktande slingor nedfallande lockar och även
i övrigt stora överensstämmelser. Men det är
inte längre den stormande,
handlingskraf-tige unge hjälten i livets gröna vår vi se,
en lätt slöja av svårmod vilar över dragen
som om den snart inbrytande redan anade
natten kastade en slagskugga över dem. På
ett mästerligt sätt stegras detta intryck
genom den dubbla fåran, som nu tydligarg
än förr markerar gränslinjen mellan
pann-valvets framspringande och tillbakavikandg
parti; en detalj som framdeles ofta
återkommer i senare tiders mynt- och
medalj-bilder av Alexander. Upptäckaren Conze
karakteriserar detta oförgätliga verk som
»icke något traditionellt porträtt utan en
12—Ord och Bild, s6:e årg.
177
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
