Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Alexanderhuvuden i Köpenhamn, Konstantinopel och Alexandria. Av Ivar Hjertén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Reliefer från den s. k. Alexandersarkofagen.
Konstantinopels Museum.
idealisering från pergamenisk tid», Hekler
kallar det »en med lidelsefull formstegring
genomförd nyskapelse i altarskulpturernas
anda». För min del har jag aldrig så
tydligt som inför detta verk känt en fläkt av
Lysippos’ expressionistiska, besjälade konst.
I Konstantinopels museum förvaras även
den berömda reliefsmyckade s. k.
Alexandersarkofagen från Sidon. På ena långsidan
är en stridsscen, sannolikt en episod från
Issos, framställd, på den andra en lejonjakt.
Ryttaren längst till vänster på stridsscenen
är säkert avsedd att framställa Alexander;
som kännetecken bär han sin anfader
Herakles’ karakteristiska emblem
lejon-spolien som hjälm på huvudet. Men det
ikonografiska värdet i det sköna ansiktet
med de sammanpressade läpparna och de
verkligt gnistsprutande ögonen är ringa
eller intet. Man har framhåUit, att det har
något abstrakt, är nästan en hellenisk
standardtyp, som tycks ligga till grund även
för övriga greker på reliefen. Möjligen har
profilen på en myntbild tjänat som modell.
Huvudpersonen — och ingalunda som
ibland sagts en bifigur ■— på jaktreliefen
är en ung, lätt uppskörtad grek, som med
spjutet fällt i sporrsträck ilar fram för att
bispringa en förnäm perser, vilken svävar
i fara för ett rasande lejon, som
söndersliter hans häst. I denna gestalt har man
velat se en Alexander, vilket finner stöd
i att han ensam bland alla har en ring
kring håret, väl avsedd att uppta det
gyllene bandet. Om någon porträttlikhet
kan det dock inte vara tal; det klotrunda
huvudet med det kortklippta, knollriga
håret och den energiska minen påminner
däremot slående om den standardtyp för
ung atlet, formad efter Heraklesidealet,
som den attiska skulpturen utbildade på
300-talet. Har konstnären tilläventyrs roat
sig med att framställa Alexander med
anfaderns populära drag?
178
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
