Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Alexanderhuvuden i Köpenhamn, Konstantinopel och Alexandria. Av Ivar Hjertén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A lexander huvuden
I Alexandrias museum intresserar oss i
främsta rummet katalogens nr 24,
reproducerat som plansch i detta nummer.Detta
till formatet anspråkslösa huvud är inte
som ibland sagts någon förminskad flyktig
kopia utan ett i detaljerna noga utarbetat
porträtt med markerat veristisk tendens.
Skadorna äro ej betydande. Tyskarna enas
med rörande samstämmighet om att
betrakta det som en ungdomsbild av
Alexander. Denna felbedömning sammanhänger
kanske i någon mån med de
reproduktioner av en underhaltig foto som hittills
uteslutande publicerats. Vi hoppas, att det
goda fotografi, som här för första gången
återges, skall bibringa läsaren ett helt
annat intryck. Tyskarna tala om »ett
uttryck av trotsig djärvhet», som skulle
kunna anstå en efeb. Museikatalogen
kommer sanningen närmare då den här spårar
»tankens nästan smärtsamma styrka, viljans
energiska hårdhet». Alla gånger jag stannat
inför detta huvud i Alexandrias museum
har jag sagt mig, att detta måste vara en
bild av den orientaliserade Alexander. Fåran
i pannan är djup. Pannlockarna lyfta sig
inte längre käckt utan sloka.
Ansiktsuttrycket är strängt, vresigt, en aning
föraktfullt. Ögonen ruva forskande, hotfullt under
ögonbågarnas mäktiga valv. Läpparna, som
på alla ungdomsbilder stå halvöppna som
i häpnad över livets skönhet och tjusande
möjligheter, äro hårt slutna, hopknipna
med ett föraktfullt veck i mungiporna.
»Vid senare år blev han hårdare» — »en
fruktansvärd och oblidkelig bestraffare av
förseelser» (Plutarkos) — »han straffade
hårt även små förseelser» (Arrianos). Såg
Alexander ut så där, när han dräpte sin
livräddare Kleitos eller bakom förhänget
lyssnade till den torterade Filotas’
jämmerrop?
Som en verklig kontrast till detta
magistralt realistiska huvud infoga vi det bästa
och bäst bevarade av museets starkt
idealiserade Alexanderbilder. Alexander tycks
Idealiserad Alexanderbild.
Alexandrias Museum.
ha varit verkligt populär i Egypten; han
mottogs ju där med öppna armar, han
sökte och fann där sin sista viloplats. Det
ser ut som om en attisk konstnär — eller
kanske en hel skola — i Alexandria sysslat
med att fabricera vanligen miniatyrartade,
starkt idealiserade Alexanderhuvuden i
marmor eller kalksten för avsättning bland
privatpersoner. Museet äger ännu fyra
sådana huvuden, åtskilliga ha hamnat hos
europeiska museer och privatpersoner. De
individuella dragen äro nästan utslätade,
men den uppåtriktade blicken och
hals-vridningen åt vänster bekräfta identiteten.
Ansiktsuttrycket är starkt idealiserat,
gossaktigt vekt, drömmande, alltigenom
intagande.
Givetvis betraktades Alexander i Egypten
som farao. Den löjliga s. k.
Alexanderromanen gör honom rentav till son av den
siste inhemske faraonen Nectanebo, som
179
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
