Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Matronan i Efesus. Av Petronius Arbiter. Översatt av Ehrenfried Lundberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Petronius Arbiter
vid nattens inbrott till graven. Då
emellertid den ene korsfästes föräldrar märkte, att
vakthållningen uraktlåtits, så tog de
honom på natten ned från korset och ägnade
honom den sista hedersbevisningen. Men
soldaten, som endast tänkte på sin älskog,
glömde sin plikt och fick följande morgon
se det ena korset tomt, blev rädd för straff
och berättade för kvinnan, vad som hänt.
Han ville ej vänta på domarens dom utan
genast skipa rätt mot sig själv med svärdet
för sin försumlighet. Hon skulle blott, bad
han, efter döden bereda honom ett vilorum
och upplåta den olycksaliga graven åt
honom, vännen, såväl som åt mannen. Damen
var lika barmhärtig, som hon var kysk,
och sade: »Det förbjude gudarna, att jag
vid samma tid skulle se liken av två för
mig så dyra människor. Nej, hellre vill jag
låta hänga upp den döde än döda den
levande.» Hon befallde alltså, att man skulle
ta hennes mans lik ur graven och hänga
upp det på det kors, som var tomt.
Soldaten fann stort behag i den förslagna
kvinnans list, och dagen därpå förundrade sig
folket över hur det var möjligt, att den döde
åter hade kommit upp på korset.
Matroserna upptog berättelsen med löje.
Men Lichas skrattade icke, utan han
skakade i vredesmod på sitt huvud och utlät
sig sålunda: »Om ståthållaren varit
rättrådig, så borde han ha låtit återföra
mannens lik till gravhuset och i stället korsfästa
damen.»
216
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
