Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - En förbisedd svensk parismålare. Gustav Albert Andersson. Av Gunnar Löwegren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gunnar Löwegren
fick en villa i närheten av Chantilly och
ligger begravd där. Vid hans bår talade
Alfred Wahlberg, Albert Bergström, Spada
och Erie Norrselius, alla hängivna
beundrare av hans konst, vilken
understundom av franska konstkännare, alla starkt
påfallande olikheter till trots, jämföres med
Daubignys.
För Albert blev mötet med
Nordfrankrikes luft, soldiset över Seinebäckenet,
Loings och Oises strömfåror den avgörande
inspirationen. Han betogs av detta ljus,
som utlöste alla hans rika konstnärsgåvor.
Han blev en frenetisk arbetare, tidigt ute
om morgonen, sent vid solnedgången och
under klar nattlig himmel. Hans verk blev
betydande, men endast få av hans tavlor
nådde hem till Sverige, ty mot slutet av
hans liv tävlade franska beundrare om att
inköpa dem redan då de stodo våta på
staffliet.
Albert slog fullt igenom i Paris 1898, då
han blev »lancerad» på ett sätt som
vederfarits få andra svenska konstnärer. Uti Le
Temps för den 17 mars det året ägnade — i
samband med en separatutställning av
fyrtio tavlor, som Albert anordnat 19 rue
Caumartin i Galerie Chaivet et Simonson —
den tongivande konstkritikern
Thiebault-Sisson honom tvenne av tidningens mycket
långa och tättryckta spalter. Att artikeln
blev så lång, beror mindre på att den
innehåller omdömen om Alberts konst än på den
detaljerade beskrivning, som
Thiebault-Sisson med stöd av Alberts muntliga
uppgifter giver av hans levnad, vilken
Thie-bault finner vara föredömlig för en ung
konstnärsbegåvnings heroiska kamp med
fattigdom, svält och arbete.
Önskar man få reda på vem Albert var,
finns därför ingen bättre källa att ösa ur
än Thiebaults artikel. Ett kortare referat
av denna skall lämna svar därpå. Dessa
upplysningar förtjäna sedan kompletteras
med uppgifter från hans hustru, vilken
åtminstone 1943 ännu var i livet, samt från
den kanske ende nu levande parissvensk,
vilken varit personligt bekant med Albert,
nämligen den åldrige målaren Erie
Norrselius. Obekantskapen med Albert tyckes eljest
vara lika utbredd i svenska kretsar i Paris
som hemma i Sverige, även om tvenne tavlor
av honom blivit väl upphängda i Svenska
sällskapets lokaler i Paris.
Thiebault-Sisson klagar i början av
artikeln över det slentrianmässiga sätt, varpå
hängningen äger rum på »Salongen», hur
man får gå till krokar och mörka vrår, om
man vill finna de yngres tavlor. Han
medgiver att dessa oftast icke bereda
överraskningar eller större tillfredsställelse, men
glider omedelbart därefter in på Albert,
genom att framhålla att angenäma
överraskningar kan man erhålla och att han själv
för några år sedan haft en den »livligaste
tillfredsställelse» inför tvenne tavlor
signerade med det för honom då obekanta
namnet Gustave Albert. »L’impression était
large et forte. Il s’y attestait, avec de
superbes dons de peintre, une finesse de vision
peu commune. La justesse de l’effet y
allait de pair avec 1’harmonieuse intensité
de la couleur, et, qualité encore pius rare,
1’émotion, une émotion profondement sentie
et tres simple, relevait d’un accent tout
special les deux toiles.»
Han ville göra Alberts bekantskap och
lyckades finna honom hos en svensk
skulptör, som vintertid lät honom äta och bo
hos sig, ty tidigare hade Albert i ordets
dubbla bemärkelse levat enbart av sin
konst. Han gjorde under den vackra
årstiden alltjämt så, ty då drog han ut på
landet, inkvarterade sig hos den enklaste
familj, hade knappt råd att äta, men målade
ute i naturen från arla morgonen till långt
ut på natten.
Det var, inom parentes, Christian
Eriksson som blivit hans beskyddare. Denne
hade funnit honom medellös och illa klädd,
halvt utsvulten och därtill sjuk, boende i
en fuktig källarlokal i Paris.
250
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
