Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - En förbisedd svensk parismålare. Gustav Albert Andersson. Av Gunnar Löwegren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gunnar Löwegren
f
tal, som han ytterligare förökade genom att
sälja teckningar och målningar till de mest
blygsamma priser. Sedan sitt trettonde år
hade han gripits av en vurm att teckna och
av en målargesäll fått anvisningar på, hur
han skulle kunna tillreda färger. Mödosamt
hade han på egen hand lärt sig
färgtillredning och konsten att måla med oljor.
Liksom senare Karl Isakson hade han börjat
med att rita efter illustrerade tidningar och
senare övergått till att kopiera färgplancher.
Därunder hade han blivit klar över sin
framtida bana. Barberare-fältskär ville
han ej bli. Han skulle bli målare och sina
sparslantar avsåg han för den utbildningen.
En inflytelserik borgare i Eskilstuna
uppmuntrade honom och av denne fick han
idén att anordna ett lotteri.
Vid sjutton och ett halvt års ålder begav
han sig med hundra kronor på fickan till
Stockholm för att studera. De räckte några
månader under vilka han kopierade en
del tavlor på Nationalmuseum och
intenden-denten Holm lyckades sälja hans kopior till
tjugofem å trettio kronor per styck. »Du är
fullständigt obildad», sade Holm, »men har
du energi som du har naturlig fallenhet, blir
det i alla fall en målare av dig.» Han gav
honom ett brev till borgmästaren i
Eskilstuna, vari han rekommenderade honom till
ett »kommunalt studiestipendium» samt
sände honom med detta tillbaka till
hemstaden. Något kommunalt stipendium blev
det ej av, men man anordnade en konsert
och tilldelade honom behållningen. Resolut
övergick Albert att uteslutande ägna sig åt
målning. Till en studietid vid akademien i
Stockholm räckte icke pengarna, men i
Eskilstuna kunde han ordna livet billigt
för sig och dagarna igenom målade han —■
icke längre efter färgplancher, utan ute i
naturen, utmed Eskilstuna-ån, i
omgivningens ängar och lunder.
1887 beslöt han sig för att resa till
Göteborg och under Carl Larssons ledning
förvärva en gedigen utbildning. Det var på
Valand han slöt ett fostbrödralag med
Norrman. För en fyra år framåt blevo de
oskiljaktiga. Men sedan Carl Larsson en tid haft
honom som elev, sade han till honom: »Du
är begåvad och kan det väsentliga av yrket.
Vad som fattas får du lära inför naturen.
Jag har ingenting mer att lära dig. Men
du bör snarast möjligt resa till Paris. Där
får du se vackra saker, umgås med stora
målare och i deras sällskap lär du mer än
av tio års ateljéstudium.»
Till Paris; ja, visst! — Men hur skaffa
pengar därtill? Carl Larsson gjorde ett
försök med Pontus Fürstenberg. -— Denne
rådde Albert att bli plankstrykare. — Sälja
något till andra lyckades han ej heller.
I halv misär tillbragte han sommaren att
i sällskap med Norrman måla ute på landet.
Till hösten återvände han dignande under
dukar som han fullbordat. Men icke en
tavla lyckades han avyttra. Då hörde
Norrman och han talas om Amerika som
Eldoradot för unga konstnärer. Där kunde man
sälja till höga priser. Amerika finge bli
omvägen till Paris. De avyttrade alla sina
tillhörigheter, fingo in trehundra kronor,
togo samma kväll tåg till Köpenhamn och
därifrån en båt som efter sexton dagars
resa satte dem i land i New York.
Amerika blev inget Eldorado för
konstnärerna Albert och Herman. Förgäves sökte
de att sälja. Deras pengar togo hastigt
slut och det återstod ej annat för dem än
att återgå till näringarna, vilket även det
till en början visade sig svårt, så fyllt av
immigrerande arbetskraft som New York
var på den tiden. Då och då fann Albert
ett arbete: lastade kolsäckar i hamnen,
strök spårvagnshjul, men långa tider kunde
han gå arbetslös, tills han långt om länge
blev anställd hos en snickare att måla
sjuttonhundratalsfigurer och ornament på
träpannåer. Yrket visade sig inbringande,
han kunde förtjäna upp till åtta dollars
per dag och så småningom lägga undan över
två tusen kronor. Med dem på fickan åter-
252
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
