Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - En förbisedd svensk parismålare. Gustav Albert Andersson. Av Gunnar Löwegren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gunnar Löwegren
normandiska kusten och Bretagne — en
gång även till Dordrecht. Han sökte med
förkärlek upp de platser som morgontida
ligga höljda av ett skärt dis med vilket
solljuset milt brottas. Eller till Kanalen, de
röda solnedgångarnas kust, där i
skymningstimman brunmörka klippor inrama
ett mörkblått hav över vilket långt borta
vid horisonten solen tänder en lysande
brand bland molnen.
Han ägde ingen skräck för att söka motiv
som samtidigt fångades av fotografer. Hans
vördnad inför skönheten i ett storslaget
landskapligt panorama, över Seine-ön och
Notre-Dames kor, slottsruinerna på
Ande-lys’ kulle, Moret-sur-Loings pittoreska
kvarn, bro och befästningsmurar, var allt
för »candide» för att avskräckas av ett hånskt
tal om fotograferingskonst. Han visste för
övrigt alltför väl, att den konsten icke hade
någon som helst väsensberöring med den
lyriskt-måleriska till vilken han
omformade sina motiver. Hans väsen var naiv
tillbedjan, samvetsgrann ömsinthet,
lyrisk lyhördhet.
I det mesta en ren motsats till Norrman
förenades han med denne i omedelbar
hänförelse inför motivets poetiska värden. Och
i tvenne hänseenden har deras konst
frändskap: de genomdränka naturen med
sitt personliga temperament, men
respektera dess egenart, omforma den ej, utan
giva den en fast, realistisk skulptering; de
äro rika färgkonstnärer, men förfalla aldrig
till manér, experimentera ej med
excentriska teorier; de uppnå bägge stark
färgverkan, om ock i helt olika färgskalor, men
de arbeta ej med färgkontraster, hålla
vart verk i en och samma tonskala, vilken
de visserligen rikt variera, men ständigt
enhetligt genomföra.
Alberts person svarade mot hans verk, var
enligt hans hustrus ord »modeste, délicat
et sensible», »la modestie en personne».
Hans »timidité lui enleva souvent les
moy-ens de se produire à sa haute valeur». Med
förkärlek höll han till på ett vid denna tid
mycket blygsamt värdshus, där Nonette
faller in i Oise. Den trakten älskade han
och har ofta målat. Det var hans
beskyddare och vän hästmålaren G. Arsenius,
bosatt i Chantilly, som lärt honom känna den.
Redan tidigare hade han längre tider
målat i Moret-sur-Loing samt Gargilesse.
1898—1900 vistades han i Gouvieux och
Honfleur, 1901 besökte han Dordrecht,
1901—05 företog han resor i olika länder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>