Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sjätte häftet
- Barbaren i Paris. Av Stellan Ahlström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Barbaren i Paris
Strindberg kände sig sårad i sitt innersta
och omedelbart reagerade mot
»björnföre-visaretalet»!
*
Vi kan antagligen ta Strindberg på orden
när han säger att pjäsen blivit uppförd
»dagen förut». Artikeln bär spår av att vara
tillkommen i första ilskan och har sannolikt
författats i december 1894.
Strindberg led av att vara orättvist
behandlad, att bli misskänd och detta blott
några dagar före den med stor förväntan
och spänning motsedda premiären av
»Fadren». Kanske var han närvarande vid
föreställningen den 10 december? Man förstår
då varför den känslige och skygge
författaren energiskt vägrade att komma till
(Euv-res premiär den 13 december. »Barbaren»
ville inte riskera att ännu en gång bli
offentligen utskälld.
Då i »Brott och brott» Maurice —• vars
situation slående liknar Strindbergs —• av
Madame Cathérine och abbén uppmanas
att läsa vad tidningen skriver om honom,
förklarar han att den säkert bara innehåller
»lögner och förtal». Vändande sig till pigan
säger han: »Svara teatern, att jag är
upptagen i afton; jag skall gå i kyrkan.» Till
Lugné-Poë sände Strindberg ett brev —
som den 18 december återgavs i många
paristidningar — och ursäktade sig att ha
uteblivit från premiären.
*
Camille Mauclair och den inflytelserike
Henry Bauer i Echo de Paris förklarade i
likartade ordalag att »Fadren» var
skandinavisk dramatiks första stora och definitiva
succés i Frankrike. Den nordiska perioden i
fransk litteratur är tiden 1890—1897.
Sexton olika verk av Ibsen, fem av Björnson,
tre av Strindberg och ett av vardera
Edvard Brandes och Herman Bang uppfördes
av åtta teatrar; dessutom översattes talrika
romaner och noveller av skandinaviska för-
fattare. Intresset kulminerade med
Strindbergs uppträdande i början av 1895. Den 1
januari detta år publicerade La Revue
blanche en artikel om kvinnans
underlägsenhet, »LTnfériorité de la femme», vilken
gjorde Strindberg till samtalsämnet för
dagen. Hans ideer debatterades lidelsefullt.
Aldrig varken förr eller senare har någon
svensk i så hög grad tilldragit sig parisarnas
intresse. Vad säger Maurice i »Brott och
brott»?: »Hör du hur det brusar i fjärran,
som havsvågor mot stenstrand, som vind i
skog; vet du vad det är? Det är Paris,
som viskar mitt namn! Ser du rökarne, som
stiga mot skyn, tusenden, tiotusenden! Det
är mina altareldar, och om det icke är, så
måste det vara, ty jag vill det! Alla Europas
telegrafapparater knacka mitt namn i detta
ögonblick; Orientexpressen förer tidningen
till fjärran östern mot solens uppgång, och
oceanångaren bär den mot längstbortersta
västern. -—• Jorden är min, och därför är
han skön.»
Det ligger en djup ironi i att det inte var
något betydelsefullt konstverk, »Fadren»,
»Fordringsägare» eller »En dåres
försvarstal», som medförde ryktbarhet, utan en
flack och tämligen värdelös
tidskriftsartikel!
*
I januari 1895 blev Strindberg som under
sina kemiska experiment svårt bränt sina
händer »intiggad» på Saint-Louis-sjukhuset
av legationspastorn Nathan Söderblom och
minister Due som ordnat en insamling till
hans förmån. Och där låg han under
»erövringen av Paris», ensam, utblottad och
lidande, ur stånd att utnyttja den
stormande framgången!
Pressen berättade att tre nödlidande
diktare samtidigt låg på Paris’ sjukhus:
Laurent Tailhade, Paul Verlaine och August
Strindberg. Le Temps och Le Matin
innehöll den 14 januari långa intervjuer med den
svenske författaren.
*
261
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 14:11:13 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1947/0295.html
