Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Fem dikter om döden. Av Kurt Almqvist - Avsked - Förgård - Nålsögat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fem dikter om, döden
Skall också vid vårt sista avsked
en oviss färd och det förgångnas blick
dra åt om hjärtat, när den röda flaggan sänkes?
Eller skall då framtid och förflutet
smidas samman till ett svärd med dubbel egg,
som klyver själens oupplösta knyte ?
Då lyser ädelstenen upp, det enda ögat,
det som ej ser här och där och dig och mig
men oföränderligt, i ostörd klarhet
blott det Enda: dig i mig och mig i dig —
det Enda: utgångspunkt och väg och mål.
Fö vgård
Här bortom höst och hitom vinter går jag
mellan länge sedan tömda hässjor,
trötta fält som plogen stört, och åkrar,
där en vårlig grönska spöklikt gror.
Här är varken livet eller döden
utan dödens obestämda förgård.
Här är varken ljuset eller mörkret
utan blott ett ödesdigert töcken.
Ja, det är skuggan av en väldig ängel,
som vid jordelivets utgång lyssnar
efter Ödets påbud om förvandling.
När den ängeln vänder sig mot oss,
skall blickens kyla i barmhärtighet
bedöva denna vilsekomna groning
och spara den till nästa tidevarv.
Nålsögat
Det är själens död jag ber om före kroppens,
världens död i oss, som blottar nålens öga.
Själen är en hägrings bild av Verkligheten,
ett hav som himmeln speglar fram i ökensanden
och som fångar helt envar som vill bedras.
(Var finns väl i hans syn det matta lilla ögat?)
Men den som vet är fri. Hans blick sugs upp av Andens,
och han ser i himmeln Verklighetens hav.
18—Ord och Bild, s6:c årg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
