- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtiosjätte årgången. 1947 /
279

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Elias Brenner. Ett trehundraårsminne. Av Boo von Malmborg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Elias Brenner

Man har allt skäl att antaga 1690-talet
som Brenners lyckligaste tid. I lugn och ro
och utan ekonomiska bekymmer fick han
helt ägna sig åt sin vetenskap och konst.
Men när krigspolitiken inleddes under
1700-talets första år började svårigheterna
komma. Detta började med att ett av Karl

XI beviljat anslag till Thesaurusverket
indrogs; ett personligt ingripande av Karl

XII från Ravitz 1706 förmådde blott
åstadkomma en tillfällig utbetalning. Stora
svårigheter följde sedan ständigt för Brenner
även i att få ut sin ordinarie lön.
Utgivandet av den andra upplagan av sitt verk
fick han heller icke uppleva; den utkom
först 1731 och då enligt hans önskan på
föranstaltande av hans vän och kollega Nils
Keder. I jämförelse med den första
upplagan var texten starkt utökad, och antalet
avbildningar hade vuxit från 416 till 573.

Alla avbildningar i Thesaurus hade
Brenner själv tecknat och ett flertal hade han
stuckit i koppar. Vi äga ett prov på hans
förmåga som kopparstickare från
studenttiden i porträttet av farbrodern prosten
Jacob Brenner, som utfördes under den
finska resan 1671. Man ser av detta, att
han då ännu icke var så driven i konsten.
Han synes sedan heller icke på länge ha
försökt sig på att utföra några kopparstick.
Men när han börjat Thesaurusverket och
varken en särskild från München
inför-skriven yrkesman eller senare medhjälpare
motsvarade Brenners högt ställda krav,
fortsatte han på allvar att själv utbilda sig
som kopparstickare. Från senare delen av
1680-talet har han också tydligen själv
som regel graverat bladen till första
upplagan, ehuru han blott signerat 7 av dem.
I ett brev till redaktionen för tidskriften
Monatliche Unterredungen i Gotha lämnade
han 1694 några intressanta glimtar från
denna sin verksamhet. Han meddelade,
att hans arbete »fortskrider blott ganska
långsamt, emedan jag nästan ensam måste
lägga hand vid allt och icke endast som hi-

Haqvin Spegel. Gravyr 1715.

storicus och antiqvarius sammansöka och
beskrifva mynten och medaljerna, utan
därtill med egen hand afteckna hvart, och
ett och dessutom äfven sjelf sticka i koppar
porträtterna jämte det viktigaste som på
dem förekommer. I detta för mig ovana
arbete tvangs jag för någon tid sedan öfva
mig, emedan jag ej fann någon som med
fullkomlig noggrannhet skulle återgifvit
mina teckningar». Med stolthet skrev han
vidare: »Om likheten är jag därför nogsamt
förvissad; isynnerhet är den fullkomligt
uttryckt i sal. drottningens båda medaljer,
nämligen begrafningsmedaljen och den med
lucida lyra, hvilket varit mig så mycket
lättare som jag några gånger haft den
nåden, att hennes Maj:t personligen suttit
för mig, och därför en stark idea
oföränder-ligen stadfäst sig i mitt minne.» Brenners
intresse för sina gravyrers förstklassiga
utförande kunde dock gå så långt, att dessa
ibland blivit för enhetligt utförda,
varigenom de skilda medaljgravörernas
individuella särdrag kommit att suddas ut.

Under Karl XII:s segerrika år erhöll

279

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:11:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1947/0313.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free