Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Bertil Landelius. Av Nils Gösta Sandblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nils Gösta Sandblad,
norrut barrskogen som bestämmer den,
utan lövskogen. Kungsekar står vid
vägarna, kastanjer skuggar gårdarna,
lövdungar höljer som duntäcken uddarna
ända ner till vattenbrynet och bakom dem
lyfter bokskogarna sin grönska på grå
kolonnskaft.
På en udde i Ivösjön bor Bertil
Lande-lius — inte långt från Villands Vånga kyrka
och inte heller långt från konstnärsvännen
Erik Jönssons sommartorp. I mycket
bygger hans konst upp sig på impulser från
studieåren, och sina motiv hämtar han från
många håll, stundom t. o. m. från diktens
och sagans värld. Men med en självklarhet,
som i vår rörliga tid verkar förbluffande,
har han slagit rot i Ivöbygden och låtit
dess motivvärld genomsyra sitt måleri.
Hans styrka och hans begränsning ligger
däri att han — hur harmoniskt öppen han
än är för konstnärliga och litterära impulser
— till sitt kynne förblivit en naturlyriker,
vars främsta strävan går ut på att göra de
tekniska hjälpmedlen till lydiga förmedlare
av upplevelserna inför den natur han känner
sig hemmastadd i. År 1939 låg han i Paris
och dess omgivningar. Men det är
karakteristiskt för honom att han efter endast
några månaders vistelse i Frankrike åter
flydde hem till ett mera välkänt landskap.
Han har berättat hur han hemifrån fick
sig tillsänd en vildmarksroman. Det räckte
för att hux flux få honom att avbryta
studierna av Daumier, Courbet, Manet,
Gauguin och de franska floddalarna,
slätterna och olivlundarna och återvända till
sina egna stenblock och träd och till sin
egen nordskånska luft.
Bertil Landelius, som är född i Malmö
1912, gjorde redan under skolåren sina
första anspråkslösa konstnärliga lärospån.
Hans lärare var Helge Kemner och
Gotthard Sandberg — två landskapsmålare, av
vilka den förre var klart stämnings- och
skymningsbetonad, den senare mera
koloristiskt inställd; han var f. ö. dessutom
klasskamrat med två blivande konstnärer,
som båda visat sig ha ett lika känsligt sinne
för naturens detaljer som han själv, målaren
Erie Alsmark och tecknaren och grafikern
Gunnar Norrman. Som nybliven student
gick han hösten 1930 och tecknade på
Glyptoteket i Köpenhamn, och den
påföljande våren arbetade han vid skånska
målarskolan i Malmö. Det var här han kom
in i den kamratkrets, till vilken hörde Ivan
Jordeli, Hans Larsson, Svante Tuvesson
och Sigfrid Bengtsson, det var här han
tillägnade sig den danskt luddiga teknik
som han senare självständigt utvecklat,
och det var här han — säkerligen inte
minst tack vare Jordell — fick sin
koloristiska grundsyn. Under de fyra följande
åren vid Högre konstindustriella skolan
mognade han givetvis — särskilt fick Edvin
Ollers betydelse för hans akvarellmåleri.
Men redan vid Skånska målarskolans
elevutställning våren 1931 väckte han
uppmärksamhet som en lovande
färgbegåvning. Och åtskilligt av hans eget sätt att
se på naturen skymtade redan när han
hösten 1934, året innan han gått ut skolan
i Stockholm, framträdde med sin första
separatutställning, på Svartbrödraklostret
i Lund. Hans oljemålningar verkade då
ännu mycket danska i sin tunga
uppmur-ning av färgytorna, i sin breda skissering
saknade de ofta fasthet och färgen kunde
vara sotig och oren. Men i akvarellerna
fanns redan ett lätt, säkert anslag, och
i gouacher och pasteller kom det lyriska
målartemperamentet fram. Här och där
märktes det också att han var på väg mot
en ljusare och renare färghållning. I en
recension i SDS av den 1 oktober utpekade
Hakon Hedemann-Gade särskilt
»Höstdag i Veberöd» och karakteriserade den
med stor klarsynthet: »Dess teknik med
över varandra improvisatoriskt lagda
färgskikt är lagom genomförd i förhållande till
formatet, och dess kolorit i ljust gröngult
och vitt klingar både angenämt och ovan-
290
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
