Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Ett Aguéli-brev jämte några kommentarer. Av Örjan Lindberger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett Aguélibrev jämte några kommentarer
Ivan Aguéli.
Ej förut reproducerat fotografi
från Visby-tiden.
Jag är närsynt och önskar veta, om detta
lyte kan häfvas, helt eller åtm. delvis,
genom hypnotism eller på annat sätt.
När-synthetsgraden något beroende af
vistelseort, årstid, sinnesstämning. Ingen af mina
föräldrar närsynt.
Jag ämnar blifva artist — målare, ö är
mitt lyte mig till stort hinder. Det försvårar
i hög grad tecknikstudierna ö nästan
omöjliggör för mig studiet af vissa grenar af
mänsklig verksamhet, just de sundaste och
naturligaste.
Medvetandet om att jag är vanlytt
förbittrar hela min tillvaro och kommer mig
att anse mig tillhöra en lägre art af
människor. Hur ofta frågar jag ej mig, helt
förtviflad: Månne ej min uppfattning af
verkligheten är falsk, ensidig, primitiv,
krymplingens eller den sjukes? Är kanske inte
hela min tankegång missrigtad och
förmörkad? Äro månne ej en hel del tankar,
allmänmänskliga, nödvändiga för att vara
människa, oåtkomliga för mig, därför att
jag är vanlytt?
Jag anser vara min lefnadsuppgift att
åskådliggöra min uppfattning af
verkligheten; och min pligt och heder bjuder mig
sträfva att göra denna uppfattning sund,
kraftig, allmänmänsklig och intelligent och
så litet ensidig som möjligt. Därför är det
en lifssak för mig att hafva en sund kropp
och normala sinnen.
Jag vet, att Eder tid är dyrbar. Och jag
har betänkt mig länge innan jag vågat
besvära. Men det är för verklig nöd jag
söker Eder. Och jag nästan bönfaller Eder
om svar.
Med största högaktning
Iwan Agéli.
Adr. Visby.
Brevet visar, att Aguéli, då han fattade sitt
beslut att bli målare haft även inre
svårigheter att övervinna. Han slits mellan en
mycket stark känsla av sin kallelse och ett
likaledes starkt tvivel.
Sin osäkerhet motiverar han i första hand
med sin närsynthet. Denna är inte föremål
för närmare kommentarer i Gauffins
framställning, men själva faktum framgår av de
i boken återgivna ungdomsbilderna av
Aguéli. Eftersom den unge konstnären
dessutom var starkt lomhörd, är det ganska
begripligt att han klagar över att vara
»vanlytt».
Men brevet säger dessutom något mer.
Det bekymmer, som mest plågar Aguéli,
är att hans uppfattning av verkligheten
möjligen kan vara falsk. Ett sådant
uttalande skulle han knappast ha gjort, om
han inte redan nu varit medveten om att
hans sätt att se skilde sig från andra
målares. Han har upptäckt sin originalitet,
men befarar att den kan vara en
abnormitet. Detta tvivel utlöser den
imponerande deklarationen om hans önskan att
skapa en konst, som är »sund, kraftig, all-
297
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
