Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Heraldisk textilkonst i Sverige under tidig gotisk period. Av Elisabeth Thorman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
H er aldi sk textilkonst i Sverige under tidig gotisk fteriod
Ty i viss mån betydde kyrkornas heliga
murar ett värn och ett beskydd. Från den
tid det här gäller ha vi kvar ej mindre än
några tiotal utländska sakralverk, franska
broderier från tiden 1200—1275, italienska
från tidigt 1300-tal, engelska från tiden
1325—1350, därtill i förvånande
myckenhet rester av tidens yppiga vävnadskonst.
Altarbrunet från Bjälbo, troligen av år
1306, är det enda bevarade svenska
broderiet från tidigare gotik. Trots sitt starkt
skadade skick är det mäktigt vältaligt.
Här är det ej endast den pålitligaste
sakkunskap, som för ordet, här yttrar sig
någon, rättare något, som självt var med
den gången. Alltså den absolut säkraste
källa, ur vilken kunskap kan hämtas.
Vi ha andra källor: tidens sigillgravörer
ha med utsökt noggrannhet i talrika bilder
av konungar och riddare till häst återgivit
hela den utrustning, för vilken effektfulla
broderier — där ej rikmönstrade stoffer
tagits i bruk — spelade en viktig roll:
riddarens »vapenrock», hans lansfana, hans
ofta överklädda sköld, hans sadeltäcke
och sadelgjord, hästens schabrak samt
någon gång vad som senare kallas förbygel,
Osvikligt omdömesgilla, förse oss dessa
bilder med en viss ingående kunskap. »Den
heraldiska textilkonstens höga ståndpunkt
framgår av de många kungliga och
furstliga Folkungasigillen.»
Vi ha därtill en del viktiga och tungt
vägande uppgifter i vår medeltida
litteratur om ett eller annat heraldiskt broderi;
och givande blir jämförelsen med
motsvarande uppgifter inom fransk medeltida
riddardiktning.
Och slutligen: de livfulla och målande
skildringar, som framför allt
Erikskrönikans anonyme författare, gripen och
bländad av allt han sett, lägger sig vinn om att
giva, skänka oss rätt överväldigande klara
föreställningar och begrepp om den starka
import som har förekommit, om den
intensiva fliten i våra verkstäder, innan det
Bjälbobrunets panter.
gick därhän, att praktfulla textilier i
övermått kunde betyda det mest lysande
inslaget vid tidens många festligheter.
Icke detaljer, men mäktigt dragna
konturer av en dåtida verksamhet utläsa
vi här.
De i Erikskrönikan livligt skildrade
största festligheterna voro: fredsmötet i
Laholm 1278; Klara klosters grundläggning
1289; konung Birgers förmälning i
Stockholm 1298; hans kröning i Söderköping
1302; hertig Eriks fest i Bjälbo 1306;
fester i Norge 1308, vid Stensöö 1311, vid
bröllopet i Oslo 1312, i Lödöse 1313.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
