Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Heraldisk textilkonst i Sverige under tidig gotisk period. Av Elisabeth Thorman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
H er aldi sk textilkonst i Sverige under tidig gotisk fteriod
säkert icke få, torde däremot ha varit
knutna till verkstäderna. Den stolta synen
av konungens banér vid bröllopet 1298 har
lockat Erikskrönikans författare till en
hastig beskrivning:
»–-konungsinsbanér war ther vtstikkat,
et gylt loghe mz tre hwita bara (fr.
barre).»
Två andra banér nämnas i senare
sammanhang: »hertogans banér vpstikkat» och
gotlandsböndernas »wpstiktat».
Utan tvivel har den smidiga, släta,
taft-liknande sidenvävnaden cendal här blivit
tagen i bruk liksom för brunet, dock i helt
andra färger. Banér (étendard, bannière)
av cendal nämnas i franska medeltida
diktverk:
»–- un étendard d’une étoffe de cendal
rouge, brodée de flammes d’or.»
»–une bannière d’azur fin sur cendal
parfaite.»
Men både rikare och enklare stoffer
kunde tagas i användning:
»—• — une bannière, toute d’un tissu
d’or trés pur et portant l’image d’un
homme armé.»
»–un étendard de satin noir.»
I en av Eufemiavisorna, »Hertig Fredrik
av Normandie», (nedskriven 1308), berättas:
»— —• hans banér ok hans kopertyr
(couverture? = schabrak)
aff thet rika examit (sammet) dyr.»
I ett kvitto av år 1340 på dyrbarheterna
i den kungliga skattkammaren i Bohus
slott nämnes bl. a.
»Två sidenfanor, som kallas banér,
svenska; 2 banér av kläde, svenska.»
Utan tvivel ha, liksom i ett flertal andra
fall, för dessa banér ett broderi i guld med
förkärlek kommit till användning.
Vi torde ha rätt att antaga, att även för
lansfanor den cendal kom i bruk, vilken,
smidig, slätvävd och enfärgad, icke så
särdeles dyr och förekommande i många
färger och varianter, här bör ha varit ett
särdeles lämpligt och användbart stoff.
Detalj av fransk kåpa från sent
1200- tal.
Up-psala domkyrka.
Lansfanor nämnas ej i vår medeltida
litteratur; enbart sigillen ge oss vetskap
om denna viktiga och framträdande detalj
i riddarens utrustning.
»Les armoiries héréditaires —■ — sur 1’écu,
(alltså en överklädd sköld), sur la cotte
d’armes (vapenrocken), sur la housse
(schabraket), fut un accessoire important de
1’habillement chevaleresque», betygar en
fransk kännare. Ett av de sigill, som ger
oss begrepp om allt detta är hertig Bengt
Birgerssons, i utsökt arbete, av år 1283.
Skölden, schabraket och även hans
lansfana bära i vad som torde kunna
betecknas som guldbroderi hans ätts vapen,
lejonet över tre snedbjälkar; något broderi
kan däremot ej återfinnas på den
vapenrock av smidigaste stoff, som vid den
hastiga ritten försatts i ett virvlande mjukt
veckfall.
En surcöt, ett ärmlöst, i sidorna
uppslitsat plagg, »pour ne pas embarasser
1’homme à cheval» hade ca år 1220
efterträtt den tidigare ärmförsedda cotte
d’armes; båda dessa plagg ämnade som skydd
för »1’armure de mailles», (pansarskjortan).
Som stoffer valdes för dessa vapenrockar,
303
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
