Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Det latinska folkspråket. Av J. Svennung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det latinska folkspråket
Kristna gravinskrifter frän
Lateranen i Rom (före 360 e. Kr.).
exempel. Det skulle föra för långt att gå
in på vidsträcktare problem och
översikter eller syntaktiska frågor, såsom
folkspråkets benägenhet för analytiska
konstruktioner, ersättandet av de gamla kasus
genom prepositionsuttryck (exempelvis
genitiven genom prepositionen de),
perfektums och futurums omskrivning medelst
habere, ersättande av konstruktionen
»ackusativ med infinitiv» medelst att-satser med
quod o.s.v. ■—■ vilket allt återspeglas i de
romanska dotterspråken. Ännu mindre
kunna vi här ingå på talspråkets
affektbe-tonade karaktär eller andra allmännare
synpunkter.
Ett studium av några längre stycken
folkligt latin kunde måhända ge en knäck
åt en del fördomar beträffande det gamla
romarspråket. En sådan fördom är tesen
om latinets logiska natur.
Där logik är tillfinnandes, torde den väl
framför allt vara att tillskriva den talande
själv och icke språket. Visst voro de
juridiskt lagda romarna i tal och utläggningar
oftast logiska. Men vad vi äga av texter
och inskrifter, ger övernog av bevis för
Kristna gravinskrifter i Rom
(senare delen av 300-talet).
att de kunde uttrycka sig minst lika
ologiskt som andra folk. Detta faktum
framgår f. ö. inte blott av folkliga inskrifter
och texter, utan redan av en del företeelser
inom det klassiska latinet (attraktion,
kontamination etc.). Den logiska synpunkten
på latinet har alltmer fått vika för ett
psykologiskt betraktelsesätt.
En annan liknande fabel är att latinet
måste ha varit så tråkigt, så nyktert.
Skalden Grillparzer lär en gång ha undrat, om
andra hade lika svårt som han att tänka
sig en ung varmblodig romarinna, vilken
satt hos sin själs älskade och talade om
kärlek — på latin! Grillparzer tycks ha
glömt en Catullus’ glödande dikter till
Lesbià eller de livliga scener, fyllda till
brädden av ungdomens och livsglädjens
skalkaktighet och behag, vilka man kan
påträffa i de fornlatinska komedierna; han
hade säkert aldrig läst de det lyckliga
ögonblickets ingivelser, som mången ristat på
Pompejis husväggar.
Varför skulle f. ö. de unga romarinnorna
ha uttryckt sig nyktrare än deras nutida
döttrar,italienskor, spanjorskor, fransyskor?
Att latinet var ett perfekt redskap att ge
315
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
