Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Christianshavnsadeln i mitten av 1800-talet och ett diktarbröllop. Av Holger Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Holger Nyblom
Christian Richardt. 1863.
Martin Joh. Hammerich.
sker og hvor hele denne Fest var en Jubel
Ouverture som til et rigtig godt Stykke, lad os tro derpaa.
Du skulde seet hans Udtryk da han efter Vielsen
kom hen og kyste fru Hammerich som Een der
ret forstaar at have en Moder. Der var et deiligt
Brudetæppe broderet, (som Anna havde staaet
for) af mörkerödt med 2 gröne luftige Palmegrene
overkors, det er jo en stadig Bryllupstavle—men
det blev flyttet hen for deres Stole (til efter
Vielsen): Fru Hammerich vilde have dem viet paa
det samme Tæppe som hun og hendes Månd. Hun
saa slet ikke anstroengt ud og dog var der arbeidet
hele Ugen for denne Dag (tænk alene 6 Dyr til
Stegen). Viggo M(onrad) holdt ogsaa en lille Tale
med Tak til det Hammerichske Huus—han ser saa
dödelig ud, den flinke Svend, gid de maa beholde
ham! Alle holde af ham uden Du, Fader og
Therese Lange. Therese var saa fiin med Kraas og
Hvidt og kom ved Hornemanns ene Arm og hans
herlige Kone ved den anden; hun (fru Hornemann)
hilser Dig! og naar hun siger dette: »hils hende
saa Kjærligt!» saa skinner Øinene og Tænderne
med et Smiil, der er saa kraftigt at jag faar Vand
i Øinene. Men nu nok om denne Fest.
Holger Roed, som nu blivit en duktig
konstnär med stora framtidsutsikter, fort-
satte att umgås med ungdomarne
Hammerich, och ute på Iselinge fördes ett glatt och
stoj ande liv när han och flere andra av
samma ålder besökte det gästfria hemmet.
Julen 1867 var huset fullt av gamla och
unga, och där gjordes härliga promenader
genom de snöklädda skogarne. »Nu har vi
været en deilig Tour», skriver han till
hemmet, »gjennem Skov og Sö hele ungdomen,
dansed Minuet paa vore Fæders Grave i
Skoven og Polka og reddet Damerne i land
fra Isen paa en Trillebor, med Vandet
lö-bende i begge Stövlerne.» Ibland gick det
hett till med intensiva snöbollskrig och det
var under ett av dessa en svår olycka
råkade Holger Roed. Han blev träffad i ena
ögat av en hård snöboll, kastad av yngsta
dottern i familjen Magdalene Hammerich,
en ren olyckshändelse, men som för den
unge målaren blev ett men för livet. Holger
Hammerich och han höllo alltjämt troget
tillsammans, tills den förre reste på en stu-
322
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
