Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Stockholmsutställningen 1897 som tidsspegel. Av Staffan Björck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stock hol m s u t s t ä 11 n i 11 g c n
i897
kupol, som efter mångfaldiga krumelurer
dog ut i en flaggstång 90 -meter över
terrassens plan. Omkring denna kupol fyra
minareter — alldeles som på Sofiamoskén! Inne i
dessa minareter hissar eller 324 trappsteg,
som ledde upp till den vackraste utsikt
man kunde få i Stockholm. Den meningen
hade åtminstone konstkritikern E. G.
Folcker, som i Ord och Bild publicerade ett
par mästerliga analyser av utställningens
estetiska förtjänster.
Bobergs andra stora bidrag till
utställningen var den skinande vita Konsthallen,
som var uppförd i en renare, klassicerande
stil med lätt moriska drag, en tendens som
återkom i hans senare
utställningsarkitektur i Stockholm 1909 och Malmö 1914.
Samme fantasikonstnär hade givit upphov
till Sagogrottan, en av utställningens stora
attraktioner. Det var en anläggning i
strandkanten, där man av nationalklädda kullor
roddes fram under sällsamt upplysta valv,
glänsande i guld och silver — av stanniol.
Allt som allt tycks det inte minst ha varit
Bobergs förtjänst, att utställningen i all
sin oscariska tyngd och pompa ändå hade
över sig något av féeri, något litet exotiskt
tjusande. »En vårdröm» kallade Snoilsky
utställningen i sin —■ ej alltigenom
inspirerade — kantat till invigningen. Det var
ett älsklingsord för den mer och mer
vin-terfrostige skalden, men det var fler än han
som upplevde utställningen som en
vårdröm, en sommardröm.
Mångfrestaren Boberg kunde också
»bygga svenskt», så svenskt, att resultatet
kan tyckas passa som illustration till en
sarkasm, som påträffas i ett brev från Per
Hallström till Brandes något år senare: »Man
strävar efter att bli svensk, så att man ger
sig till att tugga grankåda.» Bobergs offer
åt den ambitionen är Skogspaviljongen,
och då denna byggnad liksom de andra
utställningslokalerna gått all världens väg
men inte är lika väl fotografiskt bevarad
som de, är det alltför frestande att låna
Konung Oscar II inviger en
utställning.
»Historisk baksida», målning av Nils
Kreuger igig-
den minutiösa beskrivningen ur en av
handböckerna om utställningen:
»Man ser en pittoresk fasad, sammansatt
av större och mindre trädstammar med pelare
och prydnader, dekorerad med rikliga och
smakfullt arrangerade girlanger av granris,
som göra en utmärkt effekt. Från fasaden
skjuter fram en tresidig öppen veranda,
över vilken löper en list, vars dekoration
är lika fyndig som i all sin enkelhet
effektfull. I de av vita björkgrenar inramade
fälten äro insatta rosetter av kluvna
vedträn med en stamända i mitten såsom
centrum. Verandans pelare äro dekorerade
med fyrkantiga fält av tallkottar, åtskilda
av smala, gula näverband. Takdekoreringen
är här åstadkommen av samma material,
dvs näver och tallkottar, varmed uppnåtts
en lika överraskande som charmant effekt.
För övrigt utgöres den yttre dekoreringen
355
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
