Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Preadamiten Isaak de La Peyrère. Till 350-årsminnet av den förste zionistens födelse. Av Hans-Joachim Schoeps
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Prea d arni t en I s a a k de La P e y r è r e
Till 350-årsminnet av den förste zionistens födelse
Av Hans-Joachim S eho ep s
-il or 300 år sedan anlände till Sverige
en fransman, om vilken man kan säga att
han tillhör de egendomligaste gestalterna
under århundradena mellan reformation
och upplysningstid. Han är i dag
fullständigt förgäten, ingen enda beskrivning av
hans liv existerar, så att man måste
sammanställa hans sällsamma livsöden ur
samtida uppgifter och sparsamt förekommande
memoarer.
Det gäller den 1596 i Bordeaux födde
Isaak de la Peyrère, 1645 medlem av
den franska delegationen i Brömsebro, som
förmedlade den fred mellan Sverige och
Danmark genom vilken Jämtland,
Härjedalen, Gotland och Ösel tillföllo den svenska
kronan. La Peyrère var då attaché hos den
franske gesanten de la Thuillerie i
Köpenhamn; under fredsförhandlingarna i
Brömsebro resp. Kristianopel lärde han känna
den berömde och beryktade statsmannen
greve Corfitz Ulfeld, med vilken han slöt
en livslång vänskap. Efter Ulf elds
äventyrliga död 1664 bemödade han sig förgäves
om att få utgiva sin »Apologi» som
ärerädd-ning och om asylrätt för familjen i
Frankrike, varom ännu inte utgivna brev i
Nordinska samlingen i Uppsala
Universitetsbibliotek lämna upplysning.
La Peyrère begagnade tiden i Köpenhamn
till att med hjälp av lärda danska vänner
författa två lärt kuriösa böcker om Island
och Grönland, vilka inte blott innehålla
upplysningar om länder och folk utan också
anvisningar hur man bäst kan fånga
valfiskar. Dessa skrifter hade till syfte att föra
fransmännen närmare de hittills knappast
kända »länderna vid nordpolen».
Visserligen var de stora
upptäcktsresornas tid redan förbi och en ny världsdel kunde
inte påträffas ens vid nordpolen, men
upp-täcktstidens andliga anammelse hade nu först
fått sin början. Och nu grubblade Isaak de
La Peyrère över en fråga, som vi idag blott
kunna le åt, men som på den tiden togs på
blodigt allvar och skulle leda till en av
1600-talets största skandaler med ganska
allvarliga följder för upphovsmannen.
La Peyrère sade sig nämligen: om
invånarne på Island, Grönland eller rent av i
Amerika, innan Kolumbus upptäckte det,
alltid hade varit bosatta där och inte hade
invandrat från annat håll, då kunna de
absolut inte härstamma från Adam. Ty
Bibeln berättar dock noga i Genesis’ tionde
kapitel vart Adams efterkommande
vandrade då Noaks söner togo jorden i
besittning. Men om de inte härstamma från
Adam, då måste det också redan före Adam
ha funnits människor på jorden. Han
fördjupade sig i de första bibelkapitlen och
fann idel vittnesbörd som just talade för
att det måste ha funnits människor redan
före Adam. Och så blev han den förste som
formulerade frågorna i en »kättersk»
bibelkritik:
Varför vaktade Abel sina får, om han
inte måste vara rädd för tjuvar? Varför
säger Bibeln att Kain slog ihjäl sin broder
ute på marken på en ensam ort, om det
inte också hade funnits bebodda orter?
Varifrån kom egentligen hans svärd?
Varför Gudsmärket i hans panna, om ingen
fanns som kunde döda honom? Varifrån
kom hans hustru, Hanoks moder, då Adam
ju inte hade några döttrar? Dessa och en
421
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
