Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Preadamiten Isaak de La Peyrère. Till 350-årsminnet av den förste zionistens födelse. Av Hans-Joachim Schoeps
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
H a n s-J o a c h i m S c h o e fi s
på att så var; då han åttioårig dog (1676)
cirkulerade i Paris ett elakt epigram som
lär vara att tillskriva skriftställaren
Bernard de la Monnoye och som hånar hans
likgiltighet inför trosbytet:
La Peyrère ici git, ce bon Israélite.
Huguénot, Catholique, enfin Préadamite.
Quatre religions lui plürent à la fois
Et son indifférence étoit si peu commune,
Qu’aprés quatre-vingt ans qu’il eüt à
faire un choix
Le Bon-homme partit et n’en choisit
pas une.
»Ce bon Israélite» — här måste dock en
samtida ha vetat sanningen om hans
härstamning. Och även ursprunget till den
sällsamma preadamitläran skulle kunna för-
klaras så, ty i dunkla antydningar finnes
mycket av detta slag i de mystiska
kabbala-skrif terna. Över spansk-judiska skrifter
kanske av den berömde
Amsterdamrabbinen Manasse ben Israel — som var
Rembrandts vän och som brevväxlade med
drottning Kristina — kan kännedomen
härom också ha nått La Peyrère som själv
inte förstod hebreiska. Bekräftelsen på allt
detta och gåtans slutgiltiga lösning torde
kunna ges av ett manuskript på nära
sexhundra sidor från hans sista levnadsår, som
förvaras i Musée Condé i Chantilly. Det
heter Des Juifs élus, rejettés et rappelés och
gömmer Isaak de La Peyrères testamente
till eftervärlden i den så kallade
»judefrågan».
424
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
