- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtiosjätte årgången. 1947 /
443

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Stil och personlighet. Ett grafologiskt porträtt av Oskar Kokoschka. Av J. P. Hodin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Stil och personlighet

dess rena höjder lyfta upp den sublima och
universella väsensart som bor i hans
omedvetna och sjuder där utan att ge honom rast
eller ro.

Vi äro vittne till en ärlig och hård kamp, men
vi få vänta förgäves på den slutliga syntesen.
För att syntesen skall kunna framgå fordras
något annat än det heroiska, nämligen den
kvinnliga principen, förmågan att låta
inkuba-tionsprocessen äga rum i skapande stillhet,
att ställa sig på naturkrafternas sida.

Med all sin individualitet är konstnären en
representant för en övergångsperiod, han står
på tröskeln till en ny tidsålder som han inte
når in i. Den nya eran, den må kallas
atomtidevarvet, en enhetsvärld, den aquariska
eran, eller folkets århundrade, lever inte i
hans blod. Han återspeglar sin generations
konflikt såsom endast en konstnär av hans
mått kan göra det, konflikten mellan den
mördande intellektualismen och det
omedvetnas rikedomar. Om detta vore allt, skulle
han blott vara ett offer för sin tid och plikta
därför med sterilitet. Men detta är inte fallet.
Ty han är ständigt på spaning efter en syntes,
är en sökare och en skapande konstnär. Den
hetsande irrationella kraften i hans omedvetna
är mäktig. Den motstår anloppet av hans
destruktiva intellektualism. Hans verk trotsar
i stor utsträckning hans eget jags syften. Och
detta är inte allt. Fast hans intellekt om och
om igen lösgör sig ur hans omedvetnas tvång,
bor det dock hos honom en längtan att få
uppleva undret. Han vågar inte dyka ned i
livets flöden, som äga makt att omvandla och
förnya, av fruktan att förlora sin identitet,
sin rationella oförkränkthet. Men han vågar
heller inte dröja långt borta från det
irrationella, från den ohyggliga rädslan för den
ensamhet som bemäktigar sig honom om han
känner sig avskuren från det inom honom
själv som är dyrbarast och väsentligast,
upphovet till hans verk och de sällsynta tillfällen
i hans liv då han känner det irrationella i livet.

Sålunda kan han inte leva ett liv baserat
på rationalism, därför att det irrationella inom
honom är för mäktigt. Men han kan heller
inte skapa primitivt och naivt, därför att han
har ett modernt västerländskt intellekt. Han
är alltför ärlig för att efterbilda primitiva
metoder eller följa medeltida och österländska
mystiker. Dock är hans omedvetna alltför
fullt av tidernas bildvärld och visdom för
att han skulle kunna följa ett närsynt modernt
åskådningssätt.

Oskar Koko s c hk a s hand, stil.

Endast i ett symboliskt liv, som skulle
omfatta och tala till både det rationella och det
irrationella hos honom, skulle han kunna
behärska motsatsernas spänning inom sig
själv. Men detta tycks inte vara hans eller
hans generations uppgift. Fruktan för det
irrationella är för stark för att de skulle
kunna komma till förlikning med det.

Sålunda är han en representant för en tid
som nu håller på att försvinna, för ett
medvetande som är alltför begränsat för att kunna
omfatta alla psykets krav.

De ögonblick då konstnären är lyckligast
äro de då han känner sig befriad från sin egen
rationalisms fjättrar och får en
överväldigande förnimmelse av livet som ett mysterium
tremendum.

Han får kanske inte vara med om att se
en framtida generation av konstnärer som
finna uttryck för en upplevelse vilken
besegrar dualismen mellan det rationella och
det irrationella hos den moderna människan.
Men om de finna detta uttryck så ha de därför
att tacka de konstnärer och ensamma
individer, ställda mellan två faser i
människosläktets liv, vilka stredo och kämpade och
inte dukade under. I en värld av växlingar
där värden förändras och ingenting förblir
fast är åsynen av en andligen redbar man, en
djupt allvarlig konstnär, en inspirationskälla.

443

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:11:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1947/0489.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free